skip to main |
skip to sidebar
Det är som att någon högre makt inte vill att jag ska ro i land mina målsättningar vad gäller löpningen. Jag lyckades med Tjejmilen för drygt ett år sedan, efter det har jag blivit stoppad av sjukdom och skador, gång på gång på gång, och nu var det dags igen. Just när jag var som mest motiverad att sätta igång med löpträningen på allvar blev jag golvad av en envis 2-veckorsförkylning. Vad är det för FEEL liksom!?
Men, jag tänker inte ge upp. Nu börjar jag äntligen känna mig fit for fight igen och nu ska det banne mig inte komma något som stör mitt upplägg - nästa vecka börjar marathonprogrammet, nu är det dags! Och jag är tokladdad!
Jag trodde i början av veckan att jag skulle pigga på mig snabbare än jag gjort. De målsättningar jag formulerade i söndags har därför fått modifieras åt det lugnare hållet. I måndags blev det en lugn promenad på 20 min och idag planerade jag att promenera bort till simhallen och ta några lugna längder men när jag kom hem insåg jag att dagens sista krafter skulle få ägnas åt en helt annan typ av träning. Jag fick pulsa i snö ner till min lägenhet och skorna blev genomblöta innan jag var framme vid dörren. Det var dags att ta fram snöskyffeln.
Dryga 20 minuter senare hade jag skapat en hyfsad gång upp till vägen och kände att hjärtat och lungorna fått ungefär vad de tålde. Bra formbesked inför söndagens intervallträning med TSM ;)
Man får helt klart en annan relation till snö när man måste skotta sig fram genom den... Särskilt om man har sån rookie-skottar-teknik som jag. Men men, om vintern tänker fortsätta att hålla greppet om förorten finns det gott om tid att bli skottningsproffs. Armmusklerna lär väl komma på köpet :).
Vid dagens TSM-träning fick jag nöja mig med att avundsjukt se på när mina träningskompisar skulle bege sig iväg på snabbdistanspass. Jag är inte fit for fight och fick stå över den här söndagen. Men det är ok, som Anders Szalkai brukar säga: vi har många veckor kvar att träna på :).
Bra timing var i alla fall att det just den här söndagen var föreläsning med och om Isabellah Andersson och hennes make och tränare Lars Andersson. På så sätt fick jag vara med på träningen lite grann ändå :).
Anders presenterar en glad Isabellah
Det var väldigt lätt att fatta tycke för Isabellah. Hon sa själv att hon ser positivt på det mesta i livet, och verkar också ha en okomplicerad inställning till sin träning. Jag tog mod till mig och frågade vad som motiverar och driver henne att träna så hårt. Hon svarade att för henne är det viktigt att hela tiden ha ett mål att sträva emot och att hon drivs av att springa fortare än hon gjort tidigare.
Visserligen nämnde hon vid flera tillfällen på olika sätt att hon tycker om att springa och att hon mår dåligt om hon inte springer. Jag kan ändå inte låta bli att fascineras av att hon får det att låta så enkelt. Henrik, som satt bredvid mig, reflekterade över skillnaden mot vad Rune Larsson, ultralegenden, sa (på bred värmländska)när vi lyssnade på honom på Training Camp i Portugal i våras: "Om jag efter 1 km känner att det inte är roligt att springa, då vänder jag hem igen, det ska vara roligt att springa, annars är det meningslöst!"
Människor har olika drivkrafter, och man lyckas på olika sätt. För mig personligen tror jag att det är viktigt att som Isabellah ha ett mål framför ögonen, något konkret att sträva emot. Nu ligger Stockholm Marathon där framme i fjärran, men lite för långt fram för att jag riktigt ska kunna se det. Jag behöver delmål, något att sträva mot i den närmaste framtiden. Det ska jag fundera på den här veckan.
Ett av målen vet jag dock redan nu, men det är kanske av mer filosofisk och långsiktig karaktär. Jag håller verkligen med Rune Larsson om att det ska vara roligt att springa, annars är det ingen mening med det, särskilt inte på motionärsnivå. Jag skulle inte kunna motivera mig endast med att hela tiden bli bättre och snabbare, det måste finnas nåt annat i grunden. Det måste vara roligt och givande att träna. Det var också något som Lars Andersson inkluderade i träningsgrunden, man måste ha sin värdegrund klar för sig. En sak att bocka av från listan, träning ska vara kul och göra att jag mår bra, Check!
För övrigt reagerade Lars när jag kategoriserade Isabellahs träning som hård. Hon tränar inte hårt, tyckte han, hon tränar mycket. 2 ggr om dagen 6 dagar i veckan och 1 gång den sjunde dagen - långpass på upp till 3 timmar (på den sjunde dagen) varvat med intervaller i under 3-minuterstempo... Det där med vad som är hård träning är ju en definitionsfråga...
Isabellahs fighting-face
(Bild lånad från sverigesradio.se)
Idag åkte jag iväg till Kistamässan där Mat för livet-mässan har pågått under fredagen och lördagen. Jag åkte mest dit för att hälsa på en nära vän som arbetar för Svenska Ungdomsceliakiförbundet (scuf), men det var också roligt att gå omkring lite bland utställarna.
I våras arbetade jag en del med allergiska barn. Då rekommenderade jag dem produkter från företag som ställde ut på mässan idag. Det var roligt att få provsmaka och få tillfälle att köpa med sig hem lite olika saker, som mjölkfri choklad, vispbar kokosnötsgrädde m.m. Nästa gång jag möter den här patientgruppen kommer jag att veta mer om de här produkterna, perfekt!
Fria bröd lockade med glutenfria cupcakes
Den största hiten var dock kakor från Crazy Bakers of Sweden. Kanske inte mat för livet men fantastiskt goda var de! Så goda så jag var tvungen att köpa med mig två fina burkar med en smak i varje. Alltid svårt att motstå mumsigt fika :P
Finfina gluten- och laktosfria kakor med choklad- och vaniljsmak
Detta var en lagom lördagsaktivitet för mig som börjar känna mig mer och mer krasslig. Vaknade med ont i halsen i morse och tyvärr ser det ut som att jag kommer att behöva stå över snabbdistanspasset med Team Stockholm Marathon i morgon :(. Som tur är är det dock föreläsning innan löpningen så jag får i alla fall en anledning att åka dit och andas lite löpatmosfär :).
Nu ska jag krypa ner under filten. Trevlig lördagskväll!
Du vet den där Friskis & Svettis-reklamen där det är en bild på 3 personer varav två ser gråa och sura ut och en ler och är lycklig "-Det syns vem som har varit här". Den personen var jag på pendeln hem från träningen ikväll! I eftermiddags var jag så t r ö t t när jag satt på jobbet, kände mig sliten och vägde fram och tillbaka om jag skulle orka ta mig in till stan för den där singeljoggen eller inte.
Jag hade nästan bestämt mig för att inte åka när jag såg framför mig en trött och seg kväll i soffan och jag gillade inte riktigt den bilden - jag ville göra något piggare, nåt med mer puls. Så jag åkte. Och vad glad jag är för det! :)
Det blev en härlig runda med ett gäng på 15 personer genom Hagaparken. Tempot var högre än jag är van vid så jag fick kämpa lite men jag hade fint sällskap och fick både pepp och sällskap i lägre hastighet emellanåt så det gick superbra. Gissa om jag var stolt när vi var tillbaka! :)
På vägen hem reflekterade jag över att i varje sammanhang jag befinner mig där ett gäng löpare som inte känner varandra ska göra något tillsammans slutar det alltid med att det blir så himla bra och trevligt. Det är nåt med löparmänniskor alltså, nån slags avslappnad och öppensinnad attityd som jag gillar skarpt! Det är lätt att känna samhörighet och det finns alltid nåt att prata om. Inte konstigt att det skapar mersmak!
I övrigt kan jag verkligen rekommendera Planet Fitness på Sveavägen. Wow vilket ställe alltså! Fräscha coola lokaler, de snyggaste duscharna jag nånsin sett på ett gym och ett topputrustat gym och gediget träningsutbud. Om jag bodde i Vasastan skulle jag förmodligen inte kunna hålla mig därifrån. Tips!
Så otroligt skönt att tillbringa fredagskvällen pigg och fylld med endorfiner i stället för helt golvad efter arbetsveckan! Nu är det helg! :D
Receptionen bjöd på geléhjärtan efter passet - välbehövligt!
Med acceptansen kom träningsmotivationen :). Idag blev det 40 längder i bassängen. Som vanligt tänkte jag att jag skulle ta det lugnt och som vanligt försvann den tanken nånstans mellan det första och det andra kaklet. Jag hade skoj med mina fenor och passade på att köra 2 x 10 längder med voltvändningar när jag hade lite draghjälp. Härligt!Bland det finaste med bra träning är ju att den ger mersmak. Och det är bra, jag behöver lite extra motivation för att våga mig iväg på singeljogg med Running Sweden i morgon eftermiddag...
Blöta fenor är glada fenor :)
Det verkar som att det här är en "jag är sugen på chips och vill inte träna-vecka". De brukar komma med några veckors mellanrum och är svåra att mota bort. Så den här gången väljer jag att bara acceptera läget. Jag bannar inte mig själv för att det inte blev nån simning ikväll utan sjunker lite djupare ner i soffan och tänker att såna här veckor behöver man också som omväxling.
Dessutom behöver jag ladda för testlopp med TSM på söndag! Den här helgen blir det också en spännande föreläsning med fantastiska trefaldiga Stockholm Marathon-vinnaren Isabellah Andersson! Vilket privilegium att få lyssna på henne!
Ikväll tackar jag Runners World för middagsinspirationen. I senaste numret var det ett fint enkelt recept på Chili con carne som just nu står och puttrar på spisen. Mycket enkelt och gott! Jag har dock lagt till en ingrediens som de hade missat i originalreceptet - koriander såklart! Världens godaste krydda! Mums, ska bli gott med middag så småningom.
Idag kom vinterns första rejäla snöoväder och helt plötsligt insåg jag att mysjoggarna jag haft hittills i perfekt temperatur, klar himmel och solsken snart kommer att vara utbytta mot snö, modd och mulna skyar :(. Undrar vad det gör med löparmotivationen... Tur att jag har TSM att luta mig emot :)
Ikväll hade jag planerat ett yogapass i vardagsrummet, men jag har bestämt mig för att ställa in det till förmån för lugn middag, soffan plus lite glass. Det känns som att det är vad jag behöver mest just ikväll. Men i morgon blir det nog några längder i simbassängen!
Sån här mat sitter fint när snön yr utanför fönstret :)
