Kors i taket!

Jag ska faktiskt ta på mig löparkläderna och ge mig ut på en runda! Dock inte med så mycket löpning, bara lite för att känna hur knäna mår. Jag tar med mig min nyaste skatt; Garmin 310x.

I think this is the beginning of a beautiful friendship...

Tänk om...

...jag hann blogga en liten snutt idag, vad trevligt det skulle vara!
Men först måste jag göra allt det där andra vardagliga, som också måste göras fast det inte finns så mycket tid till det längre.
Ikväll är det dammsugaren och jag som har en dejt som inte går att avboka. Självklart väntar en belöning efteråt. Självklart består belöningen av glass. För det är jag värd!

Börja om från början?

Jag tror att jag har bestämt mig. Såhär kan det inte fortsätta. Jag vill inte att träningen ska handla om att hantera problem och stå ut med värk och skador. Jag vill att det bara ska vara roligt. Det borde kunna vara bara roligt. Så jag tänker boka tid hos en sjukgymnast och lägga löpningen på en betydligt lägre nivå. Jag vill ge mina knän en chans att återhämta sig och bygga upp sig för att kunna hantera betydligt mer intensiva träningsmängder i framtiden...
Så nu kör jag! ...i ett lite långsammare tempo...

Knäbekymmer

Igår eftermiddag drog jag på mig tightsen, korta t-shirten och bästa löpjackan och drog ut på löpning med ett varv runt Sätra som mål. Det var helt fantastiskt att komma ut i solen och springa på barmark utan underställ och jag flög fram de första kilometrarna, yr av vår och löplädje!

Några kilometer senare hade yran förbytts i frustration och besvikelse. Mina knän är fortfarande inte med mig. Jag har tagit det lugnt sedan Portugal och inte ansträngt dem särskilt mycket, men det gör fortfarande ont i yttersta knävecken efter några hundra meters snabbare löpning. Vad är det som är fel!?

Det var länge sedan jag hade problem med värk eller skador och det är otroligt frustrerande att det ska dyka upp nu, 7 veckor innan Göteborgsvarvet. Det är inte riktigt läge liksom, enligt träningsprogrammet ska jag vid det här laget vara uppe i långpassträckor som jag inte varit i närheten av ännu, och någon kontinuitet i löpningen har jag inte haft på länge.

Rune Larsson säger att man ska stanna på en gång det gör ont och att det ska vara kul att träna. Jag försöker hålla fast vid det och tänka att jag får träna alternativt ett tag och sakta komma tillbaka till längre och intensivare löppass. Jag vet att jag behöver förbättra styrka och smidighet i benmuskulaturen så egentligen är det ett gyllene tillfälle att fokusera på detta.

Men Varvet då? Jag har ju haft det för ögonen så länge nu och det skulle kännas så konstigt att bara lägga ner det. Samtidigt är det inte värt att forcera ett lopp bara för sakens skull om det leder till att jag inte kan springa några fler lopp alls i år. Det kommer ju fler Varv. Och andra halvmaror. Och det viktigaste är ju att vara frisk och hel.

Ibland blir det så tydligt hur åtskilda huvud och kropp är och att de kan dra åt så olika håll - och så blir det inget vettigt av det alls.

Hur tänker ni om detta? Tips och kloka tankar emottages tacksamt!

Vad göra för att få knäna på bättre humör?

Glad Påsk!

En burpee för varje godisbit!

Jag har hört mycket om burpees på senaste tiden men inte riktigt fattat vad det är för något. Nu vet jag! Och har fått en riktigt bra anledning att äta godis i påsk (som om jag behövde det) :)


En burpee för varje godisbit i påsk låter som en kul utmaning! Jag är med! Är du?
Du som har Facebook - läs mer Här

Ahh....

Åh så underbart skönt med ledighet! Hela dagen idag har jag njutit till 110 % av att få skrota runt hemma i mjukisbyxorna i stället för att ge mig av med regionaltåg och pendel till Flemingsberg.

Jag är jätteglad för min praktikplats! Varje dag får jag vara med ett gäng riktigt proffsiga dietister och jag har fått två riktigt bra handledare som ska guida mig mot dietistexamen. Jag har redan lärt mig massor och känner att jag växer mer och mer för varje dag jag är där.

Men jag är helt slut. 3 tidiga morgnar och sena eftermiddagar i rad har sugit all energi ur kroppen på mig och igår kväll skrek min kropp efter en break. Jag vet att jag är en mes som blir trött så fort vardagen snurrar på lite fortare än vanligt men detta är det mest intensiva jag hittills varit med om. Så många intryck, så mycket nya människor, nya miljöer, nya kunskaper - allt ska in någonstans i hjärnan.

Jag förutsätter att jag kommer att vänja mig så småningom, men just nu njuter jag verkligen av att vara ledig. Jag har sovit, fikat, småpysslat, läst ifatt så mycket jag har orkat och sovit lite till. Nu börjar jag känna något som liknar energi och känner t.o.m. tankar på att gå ut och promenera komma smygande. Skönt. Om några dagar kommer batterierna vara laddade igen och då är jag redo för 3 nya härliga, lärorika dagar i Stockholm!

Jag ska bli dietist!