Dagens träning - snöskottning

Det är som att någon högre makt inte vill att jag ska ro i land mina målsättningar vad gäller löpningen. Jag lyckades med Tjejmilen för drygt ett år sedan, efter det har jag blivit stoppad av sjukdom och skador, gång på gång på gång, och nu var det dags igen. Just när jag var som mest motiverad att sätta igång med löpträningen på allvar blev jag golvad av en envis 2-veckorsförkylning. Vad är det för FEEL liksom!?

Men, jag tänker inte ge upp. Nu börjar jag äntligen känna mig fit for fight igen och nu ska det banne mig inte komma något som stör mitt upplägg - nästa vecka börjar marathonprogrammet, nu är det dags! Och jag är tokladdad!

Jag trodde i början av veckan att jag skulle pigga på mig snabbare än jag gjort. De målsättningar jag formulerade i söndags har därför fått modifieras åt det lugnare hållet. I måndags blev det en lugn promenad på 20 min och idag planerade jag att promenera bort till simhallen och ta några lugna längder men när jag kom hem insåg jag att dagens sista krafter skulle få ägnas åt en helt annan typ av träning. Jag fick pulsa i snö ner till min lägenhet och skorna blev genomblöta innan jag var framme vid dörren. Det var dags att ta fram snöskyffeln.

Dryga 20 minuter senare hade jag skapat en hyfsad gång upp till vägen och kände att hjärtat och lungorna fått ungefär vad de tålde. Bra formbesked inför söndagens intervallträning med TSM ;)


Man får helt klart en annan relation till snö när man måste skotta sig fram genom den... Särskilt om man har sån rookie-skottar-teknik som jag. Men men, om vintern tänker fortsätta att hålla greppet om förorten finns det gott om tid att bli skottningsproffs. Armmusklerna lär väl komma på köpet :).

Om drivkrafter (och Isabellah Andersson)

Vid dagens TSM-träning fick jag nöja mig med att avundsjukt se på när mina träningskompisar skulle bege sig iväg på snabbdistanspass. Jag är inte fit for fight och fick stå över den här söndagen. Men det är ok, som Anders Szalkai brukar säga: vi har många veckor kvar att träna på :).

Bra timing var i alla fall att det just den här söndagen var föreläsning med och om Isabellah Andersson och hennes make och tränare Lars Andersson. På så sätt fick jag vara med på träningen lite grann ändå :).

Anders presenterar en glad Isabellah

Isabellah berättade om sin bakgrund, hur hon började springa i Kenya och hur hon hamnade i Sverige. Sedan tog Lars över och gick igenom Isabellahs nuvarande träningsprogram. Han pratade bland annat mycket om vikten av återhämtning efter tunga träningspass och hur man kan tänka för att inte bli 'undervilad' som han kallar det. Nyttigt att bli påmind om!

Det var väldigt lätt att fatta tycke för Isabellah. Hon sa själv att hon ser positivt på det mesta i livet, och verkar också ha en okomplicerad inställning till sin träning. Jag tog mod till mig och frågade vad som motiverar och driver henne att träna så hårt. Hon svarade att för henne är det viktigt att hela tiden ha ett mål att sträva emot och att hon drivs av att springa fortare än hon gjort tidigare.

Visserligen nämnde hon vid flera tillfällen på olika sätt att hon tycker om att springa och att hon mår dåligt om hon inte springer. Jag kan ändå inte låta bli att fascineras av att hon får det att låta så enkelt. Henrik, som satt bredvid mig, reflekterade över skillnaden mot vad Rune Larsson, ultralegenden, sa (på bred värmländska)när vi lyssnade på honom på Training Camp i Portugal i våras: "Om jag efter 1 km känner att det inte är roligt att springa, då vänder jag hem igen, det ska vara roligt att springa, annars är det meningslöst!"

Människor har olika drivkrafter, och man lyckas på olika sätt. För mig personligen tror jag att det är viktigt att som Isabellah ha ett mål framför ögonen, något konkret att sträva emot. Nu ligger Stockholm Marathon där framme i fjärran, men lite för långt fram för att jag riktigt ska kunna se det. Jag behöver delmål, något att sträva mot i den närmaste framtiden. Det ska jag fundera på den här veckan.

Ett av målen vet jag dock redan nu, men det är kanske av mer filosofisk och långsiktig karaktär. Jag håller verkligen med Rune Larsson om att det ska vara roligt att springa, annars är det ingen mening med det, särskilt inte på motionärsnivå. Jag skulle inte kunna motivera mig endast med att hela tiden bli bättre och snabbare, det måste finnas nåt annat i grunden. Det måste vara roligt och givande att träna. Det var också något som Lars Andersson inkluderade i träningsgrunden, man måste ha sin värdegrund klar för sig. En sak att bocka av från listan, träning ska vara kul och göra att jag mår bra, Check!

För övrigt reagerade Lars när jag kategoriserade Isabellahs träning som hård. Hon tränar inte hårt, tyckte han, hon tränar mycket. 2 ggr om dagen 6 dagar i veckan och 1 gång den sjunde dagen - långpass på upp till 3 timmar (på den sjunde dagen) varvat med intervaller i under 3-minuterstempo... Det där med vad som är hård träning är ju en definitionsfråga...

Isabellahs fighting-face
(Bild lånad från sverigesradio.se)

Mat för livet?

Idag åkte jag iväg till Kistamässan där Mat för livet-mässan har pågått under fredagen och lördagen. Jag åkte mest dit för att hälsa på en nära vän som arbetar för Svenska Ungdomsceliakiförbundet (scuf), men det var också roligt att gå omkring lite bland utställarna.

I våras arbetade jag en del med allergiska barn. Då rekommenderade jag dem produkter från företag som ställde ut på mässan idag. Det var roligt att få provsmaka och få tillfälle att köpa med sig hem lite olika saker, som mjölkfri choklad, vispbar kokosnötsgrädde m.m. Nästa gång jag möter den här patientgruppen kommer jag att veta mer om de här produkterna, perfekt!

Fria bröd lockade med glutenfria cupcakes

Den största hiten var dock kakor från Crazy Bakers of Sweden. Kanske inte mat för livet men fantastiskt goda var de! Så goda så jag var tvungen att köpa med mig två fina burkar med en smak i varje. Alltid svårt att motstå mumsigt fika :P

Finfina gluten- och laktosfria kakor med choklad- och vaniljsmak

Detta var en lagom lördagsaktivitet för mig som börjar känna mig mer och mer krasslig. Vaknade med ont i halsen i morse och tyvärr ser det ut som att jag kommer att behöva stå över snabbdistanspasset med Team Stockholm Marathon i morgon :(. Som tur är är det dock föreläsning innan löpningen så jag får i alla fall en anledning att åka dit och andas lite löpatmosfär :).

Nu ska jag krypa ner under filten. Trevlig lördagskväll!

Löparmänniskor alltså

Du vet den där Friskis & Svettis-reklamen där det är en bild på 3 personer varav två ser gråa och sura ut och en ler och är lycklig "-Det syns vem som har varit här". Den personen var jag på pendeln hem från träningen ikväll! I eftermiddags var jag så t r ö t t när jag satt på jobbet, kände mig sliten och vägde fram och tillbaka om jag skulle orka ta mig in till stan för den där singeljoggen eller inte.

Jag hade nästan bestämt mig för att inte åka när jag såg framför mig en trött och seg kväll i soffan och jag gillade inte riktigt den bilden - jag ville göra något piggare, nåt med mer puls. Så jag åkte. Och vad glad jag är för det! :)

Det blev en härlig runda med ett gäng på 15 personer genom Hagaparken. Tempot var högre än jag är van vid så jag fick kämpa lite men jag hade fint sällskap och fick både pepp och sällskap i lägre hastighet emellanåt så det gick superbra. Gissa om jag var stolt när vi var tillbaka! :)

På vägen hem reflekterade jag över att i varje sammanhang jag befinner mig där ett gäng löpare som inte känner varandra ska göra något tillsammans slutar det alltid med att det blir så himla bra och trevligt. Det är nåt med löparmänniskor alltså, nån slags avslappnad och öppensinnad attityd som jag gillar skarpt! Det är lätt att känna samhörighet och det finns alltid nåt att prata om. Inte konstigt att det skapar mersmak!

I övrigt kan jag verkligen rekommendera Planet Fitness på Sveavägen. Wow vilket ställe alltså! Fräscha coola lokaler, de snyggaste duscharna jag nånsin sett på ett gym och ett topputrustat gym och gediget träningsutbud. Om jag bodde i Vasastan skulle jag förmodligen inte kunna hålla mig därifrån. Tips!

Så otroligt skönt att tillbringa fredagskvällen pigg och fylld med endorfiner i stället för helt golvad efter arbetsveckan! Nu är det helg! :D

Receptionen bjöd på geléhjärtan efter passet - välbehövligt!

30 min i plurret

Med acceptansen kom träningsmotivationen :). Idag blev det 40 längder i bassängen. Som vanligt tänkte jag att jag skulle ta det lugnt och som vanligt försvann den tanken nånstans mellan det första och det andra kaklet. Jag hade skoj med mina fenor och passade på att köra 2 x 10 längder med voltvändningar när jag hade lite draghjälp. Härligt!

Bland det finaste med bra träning är ju att den ger mersmak. Och det är bra, jag behöver lite extra motivation för att våga mig iväg på singeljogg med Running Sweden i morgon eftermiddag...

Blöta fenor är glada fenor :)

Gilla läget

Det verkar som att det här är en "jag är sugen på chips och vill inte träna-vecka". De brukar komma med några veckors mellanrum och är svåra att mota bort. Så den här gången väljer jag att bara acceptera läget. Jag bannar inte mig själv för att det inte blev nån simning ikväll utan sjunker lite djupare ner i soffan och tänker att såna här veckor behöver man också som omväxling.

Dessutom behöver jag ladda för testlopp med TSM på söndag! Den här helgen blir det också en spännande föreläsning med fantastiska trefaldiga Stockholm Marathon-vinnaren Isabellah Andersson! Vilket privilegium att få lyssna på henne!

TSM'are på språng!
(Bild lånad från www.teamstockholmmarathon.se)

Dagens koriander!

Ikväll tackar jag Runners World för middagsinspirationen. I senaste numret var det ett fint enkelt recept på Chili con carne som just nu står och puttrar på spisen. Mycket enkelt och gott! Jag har dock lagt till en ingrediens som de hade missat i originalreceptet - koriander såklart! Världens godaste krydda! Mums, ska bli gott med middag så småningom.

Idag kom vinterns första rejäla snöoväder och helt plötsligt insåg jag att mysjoggarna jag haft hittills i perfekt temperatur, klar himmel och solsken snart kommer att vara utbytta mot snö, modd och mulna skyar :(. Undrar vad det gör med löparmotivationen... Tur att jag har TSM att luta mig emot :)

Ikväll hade jag planerat ett yogapass i vardagsrummet, men jag har bestämt mig för att ställa in det till förmån för lugn middag, soffan plus lite glass. Det känns som att det är vad jag behöver mest just ikväll. Men i morgon blir det nog några längder i simbassängen!

Sån här mat sitter fint när snön yr utanför fönstret :)

Löpglädje

På Biggest Loser Sverige ikväll sprang deltagarna halvmaraton. 3 personer som för 9 veckor sedan knappt orkade röra sig 1 km tog sig igenom distansen med enorm styrka och tilltro till sin egen förmåga. Inspirerande!

Min egen anmälan till Stockholm Maraton är lite drygt 1 vecka gammal nu. Det var med mycket tvekan och lite vånda som jag tog beslutet att trots allt försöka nå ett mål som känns mindblowing. Men nu är jag på väg. Jag har precis börjat resan mot den 28 maj 2011 då jag ska springa 42195 meter runt Stockholm. Om bara någon månad står det långpass på schemat med distanser som jag aldrig har sprungit tidigare. Och jag längtar efter dem! Jag ser så mycket fram emot träningen som väntar och det känns otroligt bra!

Det känns som att det är svårt att misslyckas som medlem i Team Stockholm Marathon. Jag har de två första träningarna bakom mig och precis som förra veckan så längtar jag till nästa söndag! Att springa i grupp är det bästa man kan göra för motivationen och löpglädjen - det känns knappt att man springer! I love it!

I söndags sprang jag drygt 6 km på norra Djurgården i strålande solsken tillsammans med uppåt 800 andra TSM'are. Som grädde på moset tog jag och Henrik en långlunch på Vapiano efteråt. Så ska en söndag vara! :)

Härlig sallad som strax fick sällskap av den obligatoriska söndagspizzan :P

Pigg och glad :)

De senaste dagarna har jag noterat att jag har mer kraft och energi än jag haft på länge. Visserligen är det alltid en energiboost att komma ut på andra sidan av en förkylning, men jag tror också att det är fler faktorer som spelar in här.

Sedan slutet av juni har jag pendlat till jobbet mellan Uppsala och Stockholm. Det har tagit mycket tid och det har tagit mycket kraft. Jag insåg ganska snart att jag inte ville ha det så längre än nödvändigt. Det var sorgligt att flytta ifrån Uppsala, jag har trivts otroligt bra där och staden är full av många fina vänner, men jag var tvungen att prioritera och jag prioriterade tid.

Nu konstaterar jag att jag har prioriterat rätt och jag är väldigt nöjd med att jag har lärt känna mig själv tillräckligt bra för att veta vad jag behöver för att må bra. Jag saknar Uppsala och jag saknar att ha mina vänner nära mig. Men jag älskar att ta mig till och från jobbet på cykel eller till fots. Jag behöver flexibiliteten och vardagsrörelsen, det gör mig lugn och fyller mig med extra kraft.

Tillbaka

Nu får det vara nog med att ha en gräddtårta som välkomstbild på bloggen. Efter 4 månaders stiltje kan det ju också kännas på sin plats att uppdatera lite.

Nuvarande Marialinostatus:

• Legitimerad dietist sedan 4 månader tillbaka
• Nyinflyttad Stockholmsbo
• Total stiltje på träningsfronten

Mål inför hösten:

• Hitta en rimlig nivå på mitt nya jobb som gör att jag orkar med både det och alla övriga delar av livet
• Ta vara på allt som Stockholm har att erbjuda mig
• Använda mina nya Saucony Progrid Triumph flitigt

Och dessutom: Vara mer aktiv på bloggen. Att läsa träningsbloggar har verkligen blivit en del av min vardag. Och när jag ändå läser andras kan jag ju lika gärna skriva lite själv också. Jag ska fortsätta att fokusera mest på träning, men en och annan tanke om livet i allmänhet samt någon instickare om mat här och där kommer det sannolikt att bli.

Mina nya älsklingar :P

Om en midsommartårta

Maria: Tårta är egentligen det syndigaste man kan äta...
Henrik: Hur menar du då?
Maria: Först tar man en sockerkaka, fyller den med två lager av ännu mera socker, och så ett tjockt lager grädde runtom alltihop!
Henrik: Jag tänker mer på det som en smörgås.
Maria ??
Henrik: Först lite bröd, sen en massa grönsaker och så lite fett ovanpå, hela kostcirkeln!
Maria: Ja så kan man ju också se det...


P.S. Notera det vackra Jelly-Bean-fatet jag fick av ovanstående kloka kille i examenspresent :)

Målet är ingenting, vägen är allt

Jag är inte så bra på målsättningar, har jag insett. Speciellt långsiktiga mål har jag väldigt svårt för. I början av förra sommaren satte jag målet att genomföra Tjejmilen i slutet av sommaren och det gick jättebra, mycket för att jag kunde se målet tydligt framför mig hela tiden. Efter Tjejmilen satte jag målet till Göteborgsvarvet, 8 månader fram i tiden. Det gick inte lika bra. Det var en hel höst, en hel vinter och en halv vår fram till målet och jag kunde inte se det framför mig när det var dags att sätta igång med träningen. Jag tror att det är en stor bidragande faktor till att jag inte sprang loppet sedan, jag hade inte lyckats hålla målet i sikte.

När jag sätter ett mål långt in i framtiden går jag oftast ut mycket hårdare än jag behöver med träningen eftersom målsättningen ger mig massor med inspiration på kort sikt. Men på lång sikt håller det inte. Det gör att den hårda träningen blir tung, jag får krämpor och känningar och träningsglädjen försvinner. Jag leker med tanken att sätta som mål att springa Stockholm Maraton 2011. Men jag börjar bli trött på att avskriva mål som har spruckit, resultatet av det blir mer nedslående än förstärkande. Det är ju totalt onödigt att sätta upp mål om man vet att man inte kommer att kunna leva upp till dem.

Jag undrar om detta är något man kan träna upp. Om man kan bli bättre på att arbeta mot ett långsiktigt mål. Det man inte får glömma bort när det gäller målsättningar är ju att vägen också räknas. Egentligen är det vägen som är målet. Det är där den stora utmaningen finns. Om man inte klarar vägen klarar man inte heller målet. Så hur tar man sig an vägen?

Någon som har erfarenheter och klokheter att dela med sig av när det gäller målsättningar?

Jag och Suss - superglada efter att ha
klarat förra sommarens mål: Tjejmilen

Storebror 30 år!

Förra veckan fyllde min storebror 30 år! Tänk vad stor och klok han har blivit! Grattis igen käre bror!

Tummen upp för 30!

Sommarnöje

Tänk vad lätt det är att komma ut och röra på sig på sommaren! Och vad härligt det är! Ibland önskar jag att det var sommar året runt!

Recension - Linas Matkasse

För några veckor sedan mottog jag min första leverans från Linas matkasse. Nu har jag lagat och ätit mig igenom alla recepten och tänkte att ett omdöme kunde vara på sin plats.

Jag slog till på ett specialerbjudande en vecka då kassen kostade 500:- för 5 x 4 måltider, alltså 25 kr per portion. Mycket prisvärt! Ännu mer prisvärt blev det eftersom dessa portioner var så pass väl tilltagna att de räckte till fler än 4 portioner för vissa rätter.


Principen att få råvaror hemlevererade är genialisk. Du slipper planera, handla och komma på recept, allt kommer ordnat och klart till din dörr på måndagskvällen. En sådan här tjänst är perfekt för att få ny inspiration till matlagning och hitta nya kombinationer av smaker och råvaror.

Efter några veckors torka vad gällde inspiration och tid till handling och matlagning kändes det fantastiskt att trava upp färska varor på diskbänken! Sedan var det bara att välja bland recepten och sätta igång!


Recepten i min kasse var av blandad karaktär. Det fanns såväl fisk som kött, kyckling och vegetariskt på menyn, vilket gav en mycket bra variation. Maträtterna var färgstarka och framför allt lättlagade. Ett stort minus var dock utbudet av grönsaker till måltiderna. Här begränsades utbudet till grönsallad med tomat och gurka eller en uppskuren röd paprika. Varken särskilt näringsrikt eller klimatsmart.

Gnocchi med mozzarellagratinerade körsbärstomater, färsk

basilika och svarta bönor med schalottenlöksvinägrett

Men gott har det varit. Och roligt. Jag kan absolut tänka mig att köpa en sådan här kasse då och då även i framtiden (kasse nr 2 mottogs faktiskt nu i måndags). Men jag förbehåller mig rätten att lägga till och dra ifrån i recepten. Den stora glädjen med matlagningen ligger ju trots allt i att få skapa något på egen hand, även fast det kan vara skönt med lite hjälp. Och mera grönsaker vill jag ju ha såklart! Så det köper jag till vid sidan om.

Summa summarum kan jag verkligen rekommendera att prova detta någon gång! Det verkar som att det ofta finns ett prova på-erbjudande för 500:- på www.linasmatkasse.se Det är ett mycket prisvärt erbjudande och ett roligt inslag i vardagsmatlagningen.

Igång!

Äntligen är jag igång med träningen igen! Självklart är det enkelt när man har massor av ledig tid och får vakna utvilad varje morgon men det är framför allt rehabiliteringen av mina knän som har återuppväckt träningsglädjen!

Just nu känner jag mig helt omättlig och är lite orolig för att jag ska gå på för hårt och tappa lusten lika fort som den har kommit tillbaka. Men jag satsar på att bejaka träningsglädjen och kör på medan jag kan!


Den senaste veckan har jag tränat yoga, bodypump, simning och några försiktiga steg löpning. Det har också blivit flera promenader och jag gör mina knärehabövningar duktigt (nästan) varje dag. Det känns otroligt bra och jag ser fram emot mer!

Träning is the shit!

Cirkelträning med Stefan Haag i Portugal

(fotograf Henrik Pehrson)

Expertutlåtande

Nu har jag äntligen fått svar på vad det är som gör att jag inte kan springa utan att det gör ont! Jag var hos Mia Häggbrink på Rehabcentrum i Uppsala idag och blev grundligt undersökt och fick en blandning av förmaningar, behandling och lugnande besked.

Mias bedömning var att det är en djupt liggande muskel som löper tvärs över baksidan av knäskålen som har blivit inflammerad. Behandlingen är vila från löpning (...) några omgångar med laser, massage och rehabövningar.

Glädjande var att Mia inte trodde att det bör dröja alltför länge innan jag kan börja springa igen! Dock måste jag börja försiktigt och under inga omständigheter springa när det gör ont (vilket jag ju skamset var tvungen att erkänna att jag gjort den senaste tiden...).

Självklart är det svårt för henne att svara på exakt hur lång tid det kommer att ta att bli återställd. Självklart beror det på mig och hur jag tar hand om mitt knä. Jag funderar såklart på loppen i slutet av sommaren och om det kommer att vara möjligt att delta i dem. Men jag ska försöka flytta fokus från det nu och i stället koncentrera mig helt och hållet på att bli bra.

Fokus kommer att ligga på att göra mina rehabövningar varje dag, tänka på hur jag sköter mina knän och komma igång med alternativ träning. Det finns fortfarande mycket jag kan göra! Gränsen går där det börjar göra ont. Målet är att det inte ska göra ont mer. Det är viktigast just nu!

Ett visst mått av tejp kommer att gå åt för att

förhindra översträckning av knämuskulaturen

Jag vill också springa Stockholm Marathon!

ÅH vad jag är inspirerad av alla fantastiska människor som kämpade sig runt 42195 meter av Stockholm i lördags! Det är helt sjukt långt och ändå var det så många som sprang med ett leende på läpparna! Ni är så starka, modiga och inspirerande! Nästa år vill jag stå där med er på startlinjen! Jag börjar med ett besök hos sjukgymnasten i morgon och hoppas att hon kan hjälpa mig att komma till rätta med mina knäproblem. Håll tummarna för det!

Jag och min egen marathonhjälte

Blodomloppet

Igår var det dags för lag ICA Torgkassen att springa och vandra sig runt Blodomloppet i varierande hastigheter. Mina knäbekymmer består och jag valde att stå över 10 km-spåret till förmån för en snällare runda på 5 km.

Jag har lärt mig att knänas smärtgräns går vid 3 km. Igår var inget undantag. De första kilometrarna var ljuvliga! Det var fantastiskt väder och det var härligt att få springa! Kroppen kändes lätt och stark och jag njöt verkligen av loppet.

Någonstans efter 2 km började det ömma lite på ett bekant ställe på baksida vänster knä, vilket som vanligt utvecklade sig till en mer intensiv smärta ju längre jag sprang. Jag försökte att inte tänka på det så mycket. Jag försökte njuta ändå, tänka att det är inte så långt kvar och det kommer att dröja tills jag springer igen. Tänkte lite på de kloka ord som Mia har skrivit om pannben och att fortsätta igenom smärtan. Det hjälpte och jag hade verkligen en härlig runda.

Jag tog det lugnt och försökte mig på en spurt på slutet. Jag ville gärna komma in under 30 min. Då sade dock kroppen ifrån och svarade med illamående och tunga ben, men jag kämpade på så gott jag kunde och kom in på 30,42.

Jag inser att min form inte är vad den har varit och att jag (förhoppningsvis) kommer att få träna mycket i sommar för att kunna nå mitt mål på under 55 min på Tjejmilen i augusti. Jag tränar gärna hårt för detta bara mina knän vill vara med! Nästa vecka har jag tid hos sjukgymnasten, jag hoppas att hon har kloka svar och lösningar på mina bekymmer!

Det är så tråkigt att redovisa resultat så långt ifrån mina mål i kolumnen här till höger, men jag är ändå glad att jag var med igår, det var en härlig löpfest och en påminnelse om att det är värt att kämpa för att komma tillbaka.

Lag ICA Torgkassen

Klimax

Veckan jag har framför mig kommer att bli crazy. Jag har äntligen börjat inse ungefär hur mycket aktiviteter jag klarar av på en och samma vecka utan att bli galen, och jag ser när jag blickar över nästa vecka att det här är för mycket.

Maj är alltid en intensiv månad och nu när juni snart tar över stafettpinnen infinner sig också kulmen på allt som har varit. Det är dags att klämma ur det sista, summera och avsluta. Det kommer att bli intensivt, men det kommer också att bli roligt!

Och det är det jag tänker fokusera på den här veckan, det är så jag ska ta mig igenom den, hur snurrigt det än blir. Jag ska påminna mig om att det är det här jag vill göra, det är det här målet jag har strävat efter, och jag tycker i grund och botten att det är roligt. Om bara några veckor kommer jag att vara legitimerad dietist!

Sen ska jag ta en välbehövlig semester! I alla fall en liten...

Dietist, javisst!

I love koriander

Min favorit bland färska kryddor är koriander. Vad man än stoppar det i smakar det fräscht och exotiskt, I love it! Här kommer ett recept på en supergod morotssoppa som får en extra guldkant med hjälp av... just det, koriander!

Morotssoppa med kokosmjölk
4 portioner

1. Fräs 1 hackad gul lök och 1-2 klyftor vitlök i rapsolja i en stor kastrull utan att de tar färg. Tillsätt 500 g skalade och skivade morötter, 2 skalade potatisar, skurna i bitar, och 30 g skalad och skivad ingefära. Fräs lite till.

2. Häll på 1 liter vatten och lägg i 2 grönsaksbuljongtärningar. Koka ca. 20 min. eller tills rotsakerna är mjuka.

3. Mixa soppan slät med stavmixer. Tillsätt 1 burk (400 g) kokosmjölk och smaka av med lime och ev. salt.

4. Hetta upp soppan igen. Späd ev. med vatten om du tycker att soppan blivit för tjock. Klipp ner en kruka färsk koriander.

Servera och njut tillsammans med bröd eller vårrullar!

Tack Runners Store!

Idag kom jag mig äntligen för med att ta omvägen förbi Runners Store på hemvägen för att byta ett par korta CRAFT-tights som jag köpte i Portugal. Jag har använt dem en gång och märkte då att de redan var trasiga i linningen. Det har ju gått ett tag sedan jag köpte dem och jag hade inte kvar något kvitto, men jag tänkte att man kan ju alltid prova att få byta ändå. CRAFT-plagg ska ju ändå hålla för mer än ett pass...

Jag behövde inte oroa mig, jag fick byta direkt, utan några frågor, och var nästan på nolltid på väg tillbaka till Centralen med ett par nya och hela hotpants i tjejmodell, vilket var ett extra plus eftersom dessa inte hade hunnit komma in i sortimentet när jag handlade i Portugal och då nöjde mig med herrvarianten. Dessutom fick jag tillbaka mellanskillnaden på 40 kr!

Det kallar jag service! Bra jobbat Runners Store!

Varvet på distans

Idag har jag varit i Göteborg. Inte på riktigt men i tanken. Åh vad gärna jag hade velat vara där på riktigt! Tack vara gp.se's livesändningar har jag i alla fall fått vara med litegrann och sett hur fantastiskt roligt det verkar vara och hejat på de som skymtat förbi. Nästa år tänker jag också vara med på bild, damn it! 21 maj 2001 blir min Varvetdag!

Kaffe och nya RW i solen är väl fint,
men inte är det något Göteborgsvarv...

Roligt att få vara med och se när löparhjältarna sprang,
joggade, gick, haltade och jublade sig in över mållinjen :)

I am back

Varvetloggan är borta från bloggen. Lika borta som planerna på att springa loppet i fråga. Det är en besvikelse, jag ville så gärna stå där på startlinjen i morgon! Men knäbekymmer, 8 veckors intensiv praktik, envis förkylning i kombination med pollenkänningar och en begravning i sista minuten som grädde på moset satte definitivt stopp för varje formulerad reservplan. Så nu återstår endast att önska de som ska springa i morgon STORT lycka till och en rolig och inspirerande dag och sedan lyfta blicken mot nya mål, på andra sidan av 22 maj.

Jag har i princip inte tränat på 8 veckor. Det är inte ok. Det är dags att göra något åt det nu och se till att jag lämnar plats åt träningen där jag vill ha den: i högsta prioriteringsläge. Jag har en hel sommar framför mig full av roliga träningsmöjligheter! Jag ska springa Blodomloppet, Tjejmilen, Lidingöloppet och Stockholm Halvmarathon, jag ska vara med i en läskig men spännande heldagsutmaning i skogarna i Dalarna och jag ska ta mig en funderare på om Lidingö triathlon kanske skulle kunna vara nåt för mig... Och någonstans där framme i horisonten skymtar drömmen om att något år satsa på Stockholm Marathon. Kanske blir det nästa år, kanske blir det året efter eller året efter det, men nån gång ska det bli av! I år nöjer jag mig med att heja på mina maratonhjältar i Stockholm den 5/6 och inspireras av deras mod och styrka. Det kommer att ge mig kraft till många härliga träningspass i sommar!

Kors i taket!

Jag ska faktiskt ta på mig löparkläderna och ge mig ut på en runda! Dock inte med så mycket löpning, bara lite för att känna hur knäna mår. Jag tar med mig min nyaste skatt; Garmin 310x.

I think this is the beginning of a beautiful friendship...

Tänk om...

...jag hann blogga en liten snutt idag, vad trevligt det skulle vara!
Men först måste jag göra allt det där andra vardagliga, som också måste göras fast det inte finns så mycket tid till det längre.
Ikväll är det dammsugaren och jag som har en dejt som inte går att avboka. Självklart väntar en belöning efteråt. Självklart består belöningen av glass. För det är jag värd!

Börja om från början?

Jag tror att jag har bestämt mig. Såhär kan det inte fortsätta. Jag vill inte att träningen ska handla om att hantera problem och stå ut med värk och skador. Jag vill att det bara ska vara roligt. Det borde kunna vara bara roligt. Så jag tänker boka tid hos en sjukgymnast och lägga löpningen på en betydligt lägre nivå. Jag vill ge mina knän en chans att återhämta sig och bygga upp sig för att kunna hantera betydligt mer intensiva träningsmängder i framtiden...
Så nu kör jag! ...i ett lite långsammare tempo...

Knäbekymmer

Igår eftermiddag drog jag på mig tightsen, korta t-shirten och bästa löpjackan och drog ut på löpning med ett varv runt Sätra som mål. Det var helt fantastiskt att komma ut i solen och springa på barmark utan underställ och jag flög fram de första kilometrarna, yr av vår och löplädje!

Några kilometer senare hade yran förbytts i frustration och besvikelse. Mina knän är fortfarande inte med mig. Jag har tagit det lugnt sedan Portugal och inte ansträngt dem särskilt mycket, men det gör fortfarande ont i yttersta knävecken efter några hundra meters snabbare löpning. Vad är det som är fel!?

Det var länge sedan jag hade problem med värk eller skador och det är otroligt frustrerande att det ska dyka upp nu, 7 veckor innan Göteborgsvarvet. Det är inte riktigt läge liksom, enligt träningsprogrammet ska jag vid det här laget vara uppe i långpassträckor som jag inte varit i närheten av ännu, och någon kontinuitet i löpningen har jag inte haft på länge.

Rune Larsson säger att man ska stanna på en gång det gör ont och att det ska vara kul att träna. Jag försöker hålla fast vid det och tänka att jag får träna alternativt ett tag och sakta komma tillbaka till längre och intensivare löppass. Jag vet att jag behöver förbättra styrka och smidighet i benmuskulaturen så egentligen är det ett gyllene tillfälle att fokusera på detta.

Men Varvet då? Jag har ju haft det för ögonen så länge nu och det skulle kännas så konstigt att bara lägga ner det. Samtidigt är det inte värt att forcera ett lopp bara för sakens skull om det leder till att jag inte kan springa några fler lopp alls i år. Det kommer ju fler Varv. Och andra halvmaror. Och det viktigaste är ju att vara frisk och hel.

Ibland blir det så tydligt hur åtskilda huvud och kropp är och att de kan dra åt så olika håll - och så blir det inget vettigt av det alls.

Hur tänker ni om detta? Tips och kloka tankar emottages tacksamt!

Vad göra för att få knäna på bättre humör?

Glad Påsk!

En burpee för varje godisbit!

Jag har hört mycket om burpees på senaste tiden men inte riktigt fattat vad det är för något. Nu vet jag! Och har fått en riktigt bra anledning att äta godis i påsk (som om jag behövde det) :)


En burpee för varje godisbit i påsk låter som en kul utmaning! Jag är med! Är du?
Du som har Facebook - läs mer Här

Ahh....

Åh så underbart skönt med ledighet! Hela dagen idag har jag njutit till 110 % av att få skrota runt hemma i mjukisbyxorna i stället för att ge mig av med regionaltåg och pendel till Flemingsberg.

Jag är jätteglad för min praktikplats! Varje dag får jag vara med ett gäng riktigt proffsiga dietister och jag har fått två riktigt bra handledare som ska guida mig mot dietistexamen. Jag har redan lärt mig massor och känner att jag växer mer och mer för varje dag jag är där.

Men jag är helt slut. 3 tidiga morgnar och sena eftermiddagar i rad har sugit all energi ur kroppen på mig och igår kväll skrek min kropp efter en break. Jag vet att jag är en mes som blir trött så fort vardagen snurrar på lite fortare än vanligt men detta är det mest intensiva jag hittills varit med om. Så många intryck, så mycket nya människor, nya miljöer, nya kunskaper - allt ska in någonstans i hjärnan.

Jag förutsätter att jag kommer att vänja mig så småningom, men just nu njuter jag verkligen av att vara ledig. Jag har sovit, fikat, småpysslat, läst ifatt så mycket jag har orkat och sovit lite till. Nu börjar jag känna något som liknar energi och känner t.o.m. tankar på att gå ut och promenera komma smygande. Skönt. Om några dagar kommer batterierna vara laddade igen och då är jag redo för 3 nya härliga, lärorika dagar i Stockholm!

Jag ska bli dietist!

Andas ut och ladda om

På tåget hem från Stockholm läste jag i eftermiddags 'Den kompletta guiden till Marathonlöpning', som jag äntligen har införskaffat. Där hittade jag följande citat:

'Löpning är ett frågetecken som står där varenda dag.
Det frågar dig: Vill du vara mesig eller vill du vara stark?'

Jag vill vara stark. Idag ville jag springa Premiärmilen. Men kroppen ville inte. Kroppen är inte stark just nu. Jag är trött och känner mig krasslig. Så jag sprang inte Premiärmilen, vilket var jättetråkigt, men jag är ändå väldigt nöjd med att ha gjort ett sunt val och satt hälsan före prestationen.

Men det är frustrerande när jag VILL, VILL, VILL men inte har kroppen med mig! Det är mycket med vardagen nu i inledningen av en intensiv och spännande praktikperiod så det är klart att jag blir sliten. Men jag kan inte hjälpa att det känns trist. Jag vill hinna med och orka med allt! Och undrar i mitt stilla sinne hur sjutton löpande föräldrar får ihop det...

I morgon är det tidig uppstigning som gäller och början på 3 intensiva dagar på KS i Huddinge. Jag är lite bekymrad för den plötsliga omställningen i dygnsrytm men hoppas att min kropp är med på noterna och ställer om sig snabbt. Men då måste jag ju vara snäll mot den, låta den vila när tillfälle ges och vara smart när det gäller träning och träningsuppehåll...

Ett stort andetag så är jag redo för en ny vecka!

Stavgångsfrälst

Det blev inte så mycket löpning som jag hade tänkt mig i Monte Gordo. Redan första eftermiddagen på plats sa vänster ben ifrån, vilket gjorde att jag fick ägna mig åt alternativa aktiviteter. Det var ju inga som helst problem eftersom det fanns mängder av andra roliga saker att välja på. När jag inte kunde springa var alternativet till eftermiddagspasset att hänga med på stavgång. Jag har aldrig provat stavgång tidigare och när det nu presenterades ett sådant ypperligt tillfälle med såna proffsiga ledare var det bara att hänga på.

Finfina grejer

Ärligt talat har jag alltid varit skeptisk till stavgång. De jag har mött i spåren med stavar tycker jag mest har släpat stavarna efter sig än att använda dem som extra pulsbränsle, och vad är det för poäng med det egentligen har jag skrockat för mig själv och tagit yttervarvet förbi.

Med stavar till Spanien

Nu är jag omvänd. Och skäms litegrann. Varför har man fördomar mot saker som man aldrig har provat? Man ska alltid prova först innan man bildar sig en åsikt, det är något av ett motto jag har i livet och därför känns det dumt att jag har haft sådana fördomar när jag egentligen inte fattat vad det handlar om. Efter en grundlig teknikgenomgång förstod jag att det är meningen att stavarna ska vara bakom kroppen och inte uppe vid axlarna, när man går. De är till för att ge extra kraft och fart framåt och det får man om man skjuter ifrån med en naturlig armpendling.

IB (i svart väst) - Kanske världens
bästa stavgångsinstruktör

Och vilken fart man får! Och vad mycket man kan göra med stavarna! Gå och springa och hoppa och köra intervaller och styrka och stretch och det är jätteroligt! Jag blev verkligen frälst och är den första att erkänna att jag har haft fett fel. Stavgång är en jättebra motionsform! Det kommer nog inte dröja länge innan jag har mitt alldeles egna par stavar här hemma. Det ser jag verkligen fram emot!

Överbevisad

Nya vänner

Min vecka i Portugal hade inte varit densamma om det inte varit för alla härliga människor jag delade den med. Jag var långtifrån ensam om att ha åkt på egen hand, men även de som hade sällskap var ständigt öppna för umgänge. Det var en härlig atmosfär! Jag lärde känna alla möjliga sorters människor med värme, humor och erfarenheter som verkligen betydde mycket för mig!

Särskilt inspirerad blev jag av de som "tagit sig" en vecka för sig själv, och lämnat sin familj hemma. Trots att de pratade om dåligt samvete och skuldkänslor sa de också att de var tacksamma att deras partner gav dem möjligheten att åka och att det var så värdefullt för dem att komma iväg och odla sitt eget intresse och fylla på med egentid och träningsenergi en vecka i solen. Jag är verkligen full av respekt och beundran för dem som prioriterar sig själva på det sättet. Det tror jag att det är fler som skulle må bra av.

Här kommer bilder på några av de fina människor jag fick förmånen att umgås med under min Portugal-vecka:

Ann, Aeriane och Nina

Dessertätarmästaren Henrik

Energiknippet Agneta

Marathonhjältinnan Lotta

Mina favoritkillar, tillika flygresepartners
Christer, Per-Inge och Ingemar från Stockholm

Gott och blandat :)

Janne från Götet