Starkt huvud, svaga knän

I torsdags sprang jag intervaller på löpbandet på SATS. Det var de hårdaste intervallerna jag kört hittills - 5 x 500 m och det var rejält jobbigt! Men huvudet klarade av det, tyckte att det var kul, och ville gärna springa igen, redan dagen efter.
Knäna däremot... Jag har tidigare haft problem med knän och rygg och det är detta som har gjort att jag över huvud taget inte har lyckats med löpträning förut. Men nu när jag har trappat upp långsamt och varierat mer (och köpt riktigt bra skor) har det känts bra och jag har inte haft ont på länge. Men det här intervallpasset var för hårt, det är bara att inse, jag måste ta det lugnare. Suck, tråkigt, jag vill ju köra! Men jag vill också kunna springa långt och länge och då får jag tänka mer långsiktigt och öka försiktigare. Så nästa gång blir det lugnare tempo. Det måste ju huvudet förstå.

Idag blev det alltså simning i stället för långpass eftersom knäna fortfarande inte kändes helt ok. Efter en lång lördag med jobb och utgång och lite sömn mot söndagen kändes kroppen som en sten i vattnet till en början, men efter några längder började den mjukna och jag kunde sedan simma en riktigt bra kilometer och orkade t.o.m. några fjärilar på slutet. Sen var det en nöjd Maria som satt i bastun med sin apelsin :) Det var en bra bakisdag!

Inte jag men väl en fjäril :)

Titta de är i Monte Gordo!

Runner's World är på Traning Camp i Monte Gordo, Portugal!
Och titta de springer i halvlånga byxor och tunna jackor
på morgonen! Och solen skiner! SOLEN mina vänner!
Om två veckor är jag där! Jippie!

Träningsprofilering

Mitt liv består av en hel del löpning just nu. Förutom själva träningen kommer jag på mig själv med att sitta och läsa på bloggar, träningssidor och allehanda forum i timme efter timme med ivrigt intresse. I senaste numret av Runners World (som för övrigt är en ypperlig tidning som rekommenderas till alla som gillar att springa!) gjorde de en artikel om bloggjoggning, d.v.s. ett växande fenomen av bloggar om löpträning. Jag vill gärna ansluta mig till denna härliga skara och därför kommer min blogg att få en mer tydlig träningsprofil ett tag framöver. Förhoppningsvis kan även jag hjälpa till att inspirera på samma sätt som en massa andra bloggar (men framför allt den här) ger mig massor med pepp och inspiration!

Bråka mycket! Tystna aldrig!

Är du kvinna och har inte läst Maria Svelands Bitterfittan?
Gör det, nu!
Är du man och har inte läst Maria Svelands Bitterfittan?
Gör det, nu! (Om du vågar)

Att vända :( till :)

När jag vaknade i morse var jag låg. Jag hade sovit dåligt, drömt otäcka drömmar och ville helst hoppa över hela dagen.

Min medicin blev följande:

Fråga inte vad du kan göra för din deg, utan vad din
deg kan göra för dig ;) Bakning är bra terapi!

Nygräddade örtbullar.

Lååång, härlig vårvinterpromenad i soldränkt Uppsala.

Snö upp över öronen! Ja, upp till knäna i alla fall...

Det kändes redan mycket bättre!

Vackra Stadsparken på vägen hemåt.

En semla och nyaste numret av Runners World
på det och jag var helt återställd!

Nu ska jag strö lite topping på grädden på moset och lägga mig i ett varmt bad en stund. Skönt :)

Hoppas du också har haft en fin dag!

Ärligt talat...

...börjar jag bli liiite trött på semlor för den här säsongen...
Men jag ska nog lyckas trycka i mig de bullar som är kvar i frysen från gårdagens semlefest ;) Men sen får det nog vara bra för i år!
Här kommer lite bilder från en mysig kväll tillsammans med mumsiga semlor och fina klasskompisar.

Jag har fått praktikplats!

Äntligen har vi fått veta vart vi ska göra vår verksamhetsförlagda utbildning i vår! För mig blev det Karolinska sjukhuset i Stockholm. Det var inte riktigt vad jag hade räknat med men jag känner mig ändå väldigt nöjd. Karolinska är ett stort och välrenommerat sjukhus och alla som jag har hört berätta om sin praktik där har varit väldigt nöjda. Så jag tror att det kommer att bli bra! Det finns förutsättningar för att lära sig riktigt mycket. Det känns såklart också väldigt nervöst och läskigt att jag ska ha egna patienter på ett så creddigt ställe, men om andra har klarat det före mig kommer jag också fixa det galant!
Häftigt, nu börjar det verkligen bli en riktig dietist av mig! :D

"Om jag någonsin ser en löpare med ett leende på läpparna ska jag tänka på saken"

Det är en ursäkt som jag vet att alltför många använder för att värja sig från löpträning. Löjligt! Står ni kanske med ett konstant flin på ett Bodypump-pass? Eller ett spinningpass? Trodde inte det. Jag brukar försöka le lite extra åt dem jag möter när jag är ute i spåret så att den här dåliga undanflykten ska tappa sitt fäste en aning. Idag var dock inget av mina löpleenden så stort som det jag fyrade av när jag äntligen var hemma efter 1 h och 20 minuter i vinterspåren. Det är det längsta jag någonsin varit ute. Och längre ska det bli. Men det försöker jag att inte tänka så mycket på nu för idag var det ganska jobbigt. Jag har fått en aha-upplevelse av att det faktiskt krävs en hel del träning inför ett halvmaraton. För faktiskt, vilket jag på något sätt har lyckats förtränga, faktiskt är 21 km ganska långt. Även fast det bara är ett halvt maraton.
Men jag misströstar inte. Jag vet att jag kommer att klara av det. Det är fortfarande lång tid kvar och nu ska mina ben (som sakta men säkert börjar förvandlas till betong) få vila resten av dagen.
Skönt!

Till mina hjärtan

Idag, på Alla hjärtans dag, vill jag skicka massor med kärlek till de fina, starka, kärleksfulla människor som är mina vänner och min familj. Jag är så glad att ni vill skratta med mig, grubbla med mig, svettas, slöa och fika med mig och dela både mina fina dagar och mina gråa dagar. Jag är tacksam för att ni finns i mitt liv och för att jag får vara en del av ert.

Några varelser med en speciell plats i mitt hjärta

Jag vet inte hur det är när ni pluggar men...

...för mig går det alltid lättare med en semla som sällskap :)

This is the shit

Det finns så mycket att inspireras av när det gäller träning! Jag har fastnat för en blogg på svd.se som handlar om en tjej som tränar för Stockholm Maraton. Den kommer jag följa hädanefter, hon är verkligen inspirerande! När träning är som bäst är den inspirerande, upplyftande och ger den där alldeles unika kombinationen av lycka, energi och lugn. Det är konstigt egentligen att man kan hålla sig från att träna varje dag, att det kan vara så svårt att ta sig upp ur soffan och iväg ibland. För vissa dagar, som idag, känns allt superenkelt och så otroligt inspirerande!
Det enda som kan göra det som är bra med träning ännu bättre är när man delar den med någon annan. Ikväll var jag på Body Combat på SATS med Maiju och det var superkul och dubbelt så härligt att dela det med henne, att krama om en svettig vän med andan i halsen och endorfinerna rusande genom kroppen - det är LYCKA!

Kolla in den här bloggen om du vill bli löpinspirerad! http://blogg.svd.se/maratonbloggen

marialino.blogspot.com 1 år!

Idag fyller min blogg 1 år! Hipp hipp hurra!

På ett sätt börjar en blogg bli riktigt rolig först när den börjar bli lite äldre så man kan titta tillbaka och se vad man skrev om för ett halvår eller ett år sedan, och se hur livet har förändrats sedan dess. Faran med det dock är att man bara kommer ihåg det man ser på bloggen. Det är ju trots allt bara ett minimalt och redigerat urval.

Förra våren mådde jag inte bra. Det syns inte om man inte vet om det, men om man vet om det kan man kanske läsa det lite mellan raderna i inläggen jag skrev då. Framför allt kanske det märks genom att jag i princip bara skrev om simning som var en fantastisk terapi för mig under den tiden.

Att skriva är i sig terapeutiskt och kanske är det därför jag har svårt att slita mig från bloggandet fast jag ibland ifrågasätter om jag ska fortsätta med det. Idag mår jag bra och det känns skönt att titta tillbaka och se att saker och ting förändras, utvecklas, går framåt och att jag kan dela med mig av saker idag som kändes långt borta för ett år sedan.

Det är också roligt att veta att det finns många som läser min blogg och som tycker att det är roligt att jag fortsätter skriva. Bland annat därför kommer jag fortsätta ett tag till, så får jag kanske uppleva hur det känns att blicka tillbaka om ytterligare 1 år :).