Knäbekymmer

Igår eftermiddag drog jag på mig tightsen, korta t-shirten och bästa löpjackan och drog ut på löpning med ett varv runt Sätra som mål. Det var helt fantastiskt att komma ut i solen och springa på barmark utan underställ och jag flög fram de första kilometrarna, yr av vår och löplädje!

Några kilometer senare hade yran förbytts i frustration och besvikelse. Mina knän är fortfarande inte med mig. Jag har tagit det lugnt sedan Portugal och inte ansträngt dem särskilt mycket, men det gör fortfarande ont i yttersta knävecken efter några hundra meters snabbare löpning. Vad är det som är fel!?

Det var länge sedan jag hade problem med värk eller skador och det är otroligt frustrerande att det ska dyka upp nu, 7 veckor innan Göteborgsvarvet. Det är inte riktigt läge liksom, enligt träningsprogrammet ska jag vid det här laget vara uppe i långpassträckor som jag inte varit i närheten av ännu, och någon kontinuitet i löpningen har jag inte haft på länge.

Rune Larsson säger att man ska stanna på en gång det gör ont och att det ska vara kul att träna. Jag försöker hålla fast vid det och tänka att jag får träna alternativt ett tag och sakta komma tillbaka till längre och intensivare löppass. Jag vet att jag behöver förbättra styrka och smidighet i benmuskulaturen så egentligen är det ett gyllene tillfälle att fokusera på detta.

Men Varvet då? Jag har ju haft det för ögonen så länge nu och det skulle kännas så konstigt att bara lägga ner det. Samtidigt är det inte värt att forcera ett lopp bara för sakens skull om det leder till att jag inte kan springa några fler lopp alls i år. Det kommer ju fler Varv. Och andra halvmaror. Och det viktigaste är ju att vara frisk och hel.

Ibland blir det så tydligt hur åtskilda huvud och kropp är och att de kan dra åt så olika håll - och så blir det inget vettigt av det alls.

Hur tänker ni om detta? Tips och kloka tankar emottages tacksamt!

Vad göra för att få knäna på bättre humör?