Andas ut och ladda om

På tåget hem från Stockholm läste jag i eftermiddags 'Den kompletta guiden till Marathonlöpning', som jag äntligen har införskaffat. Där hittade jag följande citat:

'Löpning är ett frågetecken som står där varenda dag.
Det frågar dig: Vill du vara mesig eller vill du vara stark?'

Jag vill vara stark. Idag ville jag springa Premiärmilen. Men kroppen ville inte. Kroppen är inte stark just nu. Jag är trött och känner mig krasslig. Så jag sprang inte Premiärmilen, vilket var jättetråkigt, men jag är ändå väldigt nöjd med att ha gjort ett sunt val och satt hälsan före prestationen.

Men det är frustrerande när jag VILL, VILL, VILL men inte har kroppen med mig! Det är mycket med vardagen nu i inledningen av en intensiv och spännande praktikperiod så det är klart att jag blir sliten. Men jag kan inte hjälpa att det känns trist. Jag vill hinna med och orka med allt! Och undrar i mitt stilla sinne hur sjutton löpande föräldrar får ihop det...

I morgon är det tidig uppstigning som gäller och början på 3 intensiva dagar på KS i Huddinge. Jag är lite bekymrad för den plötsliga omställningen i dygnsrytm men hoppas att min kropp är med på noterna och ställer om sig snabbt. Men då måste jag ju vara snäll mot den, låta den vila när tillfälle ges och vara smart när det gäller träning och träningsuppehåll...

Ett stort andetag så är jag redo för en ny vecka!

Stavgångsfrälst

Det blev inte så mycket löpning som jag hade tänkt mig i Monte Gordo. Redan första eftermiddagen på plats sa vänster ben ifrån, vilket gjorde att jag fick ägna mig åt alternativa aktiviteter. Det var ju inga som helst problem eftersom det fanns mängder av andra roliga saker att välja på. När jag inte kunde springa var alternativet till eftermiddagspasset att hänga med på stavgång. Jag har aldrig provat stavgång tidigare och när det nu presenterades ett sådant ypperligt tillfälle med såna proffsiga ledare var det bara att hänga på.

Finfina grejer

Ärligt talat har jag alltid varit skeptisk till stavgång. De jag har mött i spåren med stavar tycker jag mest har släpat stavarna efter sig än att använda dem som extra pulsbränsle, och vad är det för poäng med det egentligen har jag skrockat för mig själv och tagit yttervarvet förbi.

Med stavar till Spanien

Nu är jag omvänd. Och skäms litegrann. Varför har man fördomar mot saker som man aldrig har provat? Man ska alltid prova först innan man bildar sig en åsikt, det är något av ett motto jag har i livet och därför känns det dumt att jag har haft sådana fördomar när jag egentligen inte fattat vad det handlar om. Efter en grundlig teknikgenomgång förstod jag att det är meningen att stavarna ska vara bakom kroppen och inte uppe vid axlarna, när man går. De är till för att ge extra kraft och fart framåt och det får man om man skjuter ifrån med en naturlig armpendling.

IB (i svart väst) - Kanske världens
bästa stavgångsinstruktör

Och vilken fart man får! Och vad mycket man kan göra med stavarna! Gå och springa och hoppa och köra intervaller och styrka och stretch och det är jätteroligt! Jag blev verkligen frälst och är den första att erkänna att jag har haft fett fel. Stavgång är en jättebra motionsform! Det kommer nog inte dröja länge innan jag har mitt alldeles egna par stavar här hemma. Det ser jag verkligen fram emot!

Överbevisad

Nya vänner

Min vecka i Portugal hade inte varit densamma om det inte varit för alla härliga människor jag delade den med. Jag var långtifrån ensam om att ha åkt på egen hand, men även de som hade sällskap var ständigt öppna för umgänge. Det var en härlig atmosfär! Jag lärde känna alla möjliga sorters människor med värme, humor och erfarenheter som verkligen betydde mycket för mig!

Särskilt inspirerad blev jag av de som "tagit sig" en vecka för sig själv, och lämnat sin familj hemma. Trots att de pratade om dåligt samvete och skuldkänslor sa de också att de var tacksamma att deras partner gav dem möjligheten att åka och att det var så värdefullt för dem att komma iväg och odla sitt eget intresse och fylla på med egentid och träningsenergi en vecka i solen. Jag är verkligen full av respekt och beundran för dem som prioriterar sig själva på det sättet. Det tror jag att det är fler som skulle må bra av.

Här kommer bilder på några av de fina människor jag fick förmånen att umgås med under min Portugal-vecka:

Ann, Aeriane och Nina

Dessertätarmästaren Henrik

Energiknippet Agneta

Marathonhjältinnan Lotta

Mina favoritkillar, tillika flygresepartners
Christer, Per-Inge och Ingemar från Stockholm

Gott och blandat :)

Janne från Götet

TV-kändisar blir vi allihopa?

Just den vecka som vi var i Portugal följde det med ett team från TV4 och filmade för ett magasinprogram som heter 'Sverige springer'. Det har premiär i april och kommer sändas på TV4 Sport i ca 8 halvtimmeslånga program under våren (Det går också att titta på nätet om man inte har kanalen på TV'n).

Kamerorna var aldrig långt borta...

I varje program kommer det vara några minuters följetongsreportage från vår resa. På avslutningsmiddagen fick vi se den första delen och det var otroligt roligt! Det kommer att bli kul att återuppleva Training Camp med jämna mellanrum under våren, tack för det TV4!

Jag blev intervjuad efter ett yogapass på stranden.

Anders Szalkai undervisar tittarna om stretchning

Inspirerande föreläsare

Nästan varje kväll i Monte Gordo fanns det en intressant/lärorik/inspirerande föreläsning att lyssna på som grädde på träningsmoset. Stefan Haag, utbildare på F&S gjorde mig mer tänd än vanligt på funktionell träning, Inga-Lis Grape, journalist på Friskispressen berättade om Magiska möten och Friskis&Svettis historia. Anders Szalkai berättade om sin karriär och gav tips om löpträning och Rune Larsson pratade om ultralöpning och hur viktigt det är att hitta glädjen, och sig själv, i allt man gör.

Anders Szalkai

Rune Larsson

Flera gånger under dessa föreläsningskvällar kom jag att tänka på hur lyckligt lottad jag var som fick sitta där och ta del av all kunskap och inspiration som förmedlades. Det jag tar med mig från detta är framför allt det Rune sa om träningsglädje. Vem bryr sig om att man håller på att vinna ett ultralopp när det man helst vill ha är kaffe och en bulle? Och om man springer ut på ett löppass och känner efter 1 km att det inte är kul, då är det lika bra att springa hem igen. Vad är det annars för mening med det hela?
Träningsglädje är något fantastiskt, men det gäller att man använder det som bränsle, och inte som något som tömmer en på bränsle - det kan vara en svår balansgång.

Rune har sprungit halvvägs till månen, och haft kul hela vägen :)
(Foto Henrik Pehrson)

Premiärmilen på söndag?

Wow, vardagen här hemma slog emot mig med full kraft när jag kom hem från Portugal. Jag kämpar på med min hemtenta till Mat och Media-kursen samtidigt som jag idag fick otroligt glädjande besked om min praktik på Karolinska Sjukhuset. Jag ska vara på barnkliniken och tycker att det ska bli så otroligt roligt! Jag ser verkligen fram emot praktikstarten på fredag, de har ett ambitiöst och välplanerat program på KS och jag känner mig lyckligt lottad som fått en så bra praktikplats :).

Mitt i allt detta ska man pula in träningen. Jag vilade hela dagen igår men idag kunde jag inte hålla rastlösheten ifrån mig utan stack iväg på en promenad/joggingrunda på eftermiddagen. Mitt knä som gjorde ont i Portugal kändes ok och det gjorde att jag nu funderar på allvar om jag ska delta i Premiärmilen i Stockholm på söndag. En av mina nyvunna Portugal-kompisar kom med förslaget igår och det har grott i mig sedan dess. Varför inte liksom? Jag tror inte att jag skulle fixa någon sensationell tid men det är ju kul och inspirerande att springa lopp!

Är ni med på söndag?

Bild från Premiärmilen 2009. Vårigt?

Veckans träning

Veckan i Portugal har såklart bjudit på enorma mängder träning! Det har varit helt fantastiskt att kunna ägna sig på heltid åt något av det som är allra roligast i livet. Någon sa att det fanns drygt 60 programpunkter att välja på under veckan. Det tvivlar jag inte på, jag hade svårigheter varje dag att välja vad jag skulle göra, ibland var det riktigt svårt för man kan ju inte göra allt hur gärna man än vill!

Den vecka jag var i Monte Gordo bjöds det flera olika profiler av träning. Anders Szalkai (som har designat det halvmaratonprogram jag tränar efter på marathon.se) var där med Team Stockholm Marathon och körde maratonträning, Rune Larsson var där och körde ultralöpning och dessutom var det Friskis&Svettis-vecka vilket innebar en uppsjö av olika Friskis & Svettis-pass.

Min tanke med resan var att jag skulle åka ner och springa, men efter att ha fått en känning i vaden efter den första ystra löpturen på stranden på ankomsteftermiddagen kände jag att det var bäst att vila lite från löpning och varva med andra aktiviteter. Sedan var jag fast och sprang inte så mycket mer än ett löpskolningspass med Anders, ett löpskolningspass med LG Skoog och bergspasset på 1 mil.

Löpskolning (Foto Henrik Pehrson)

Glada bergspasslöpare

I övrigt blev det yoga (både inomhus och utomhus), Ki Balans, Cirkelfys och Cirkelgym, Stavgång, Core, Dans och Beach Volley.
Veckans träningshöjdpunkter var Cirkelfysen/gymet med F&S Stefan Haag, som var en av många fantastiskt inspirerande och motiverande ledare.

Svettig träning i hotellets träningslokal (foto Henrik Pehrson)

Dansen på stranden var också fantastiskt rolig, liksom Beach Volleyn och stavgången (ja ni ser, omöjligt att välja... ;))

F&S Dans

Stavgången hittade faktiskt en särskild plats i mitt hjärta, vilket jag tänkte skriva ett eget inlägg om så småningom.
En fantastisk träningsvecka var det! Det enda jag är ledsen för att jag missade var 5-milslöpningen med Rune Larsson samt den 29 km långa löpningen hem från bergspasset med samma ledare. Det hade varit otroligt häftigt att få vara med om! Nu satsar jag på att vara i form för det till nästa år i stället! :D

Härliga beachvolley-gänget

Att resa ensam

I höstas bestämde jag mig för att jag ville åka till Portugal på egen hand. Jag var sugen på att prova hur det är att göra något bara för och med mig själv och vad som händer när man bara har sig själv att tänka på. Jag trivs ganska bra i mitt eget sällskap och är en person som tycker om att varva umgänge med andra med en ordentlig dos egentid. Men en resa på en vecka kändes ändå som någon form av utmaning. Skulle det fortfarande kännas bra efter några dagar när man hade börjat uppleva saker och inte hade någon att dela dem med?

Ibland kan jag känna att det finns en norm i att man gör saker tillsammans. Det är många som har sagt att de tycker att jag är modig som gör detta på egen hand men för mig är det egentligen ingen big deal. För mig är det välgörande att få tid för mig själv och mina tankar, och jag kan njuta precis lika mycket av t.ex. en middag, fast jag äter den på egen hand.

Att göra den här resan själv till Monte Gordo får ändå betraktas som ett säkert kort. Jag var långt ifrån ensam i att ha rest på egen hand och det var lätt som en plätt att hitta sällskap om jag ville ha det. Det fina var dock att om jag ville vara själv var det precis lika enkelt. Jag kunde styra min vecka och mina aktiviteter helt på egen hand och jag fick njuta av både mitt eget och andras sällskap och jag hade det jättebra!

Jag tror också att det faktum att jag reste utan eget sällskap gjorde att jag var betydligt mer öppen för människorna runt omkring mig. Det har varit väldigt enkelt att lyssna, slå följe och dela upplevelser med andra, tidigare okända människor, för att jag på något sätt har varit både mer tillgänglig och mer intresserad. Det var en cool upplevelse.

En av de starkaste aha-upplevelser jag har tagit med mig hem från Portugal är hur fantastiskt roligt jag tycker det är med träning och vad roligt jag har tillsammans med andra när jag tränar. I vardagen kan jag ibland tycka att människor och relationer är komplicerade, men i en situation där man delar ett engagemang, en utmaning och en passion som när man är på samma träningspass, då tycker jag att det är enkelt att vara mig själv, slappna av och vara lugn och glad tillsammans med andra.
Det är en insikt som jag ska ta vara på!

Ensamtid är tid att njuta

En vecka i Monte Gordo...

...är totalt omöjlig att sammanfatta i ett enda blogginlägg. Därför tänker jag skriva flera. Så om du vill veta alla detaljer från min resa får du hålla ett öga på bloggen de närmsta dagarna :).
Sent igår kväll kom jag och min 26 kg tunga väska (maxgränsen var 20 kg, men SAS har varit överseende, tur för mig :P) hem till Uppsala igen. Det var härligt att komma hem, krama om Maria och få gå och lägga mig i min egen säng. Men jag saknar Monte Gordo. Kroppen är i och för sig glad att äntligen få vila, men det är en omställning att komma hem och sitta ensam i lägenheten med snöyra utanför fönstret efter att konstant ha rört mig med härliga människor under solen i 7 dagar.

Jag har levt i en lycklig liten bubbla och nu anstränger jag mig för att den ska landa mjukt i stället för att spricka. Så jag lever kvar i endorfinruset en liten stund till, tittar på mina bilder och ler och tänker på alla nya erfarenheter och alla lärdomar som jag fått under veckan.

Jag har snittat 3 träningspass om dagen sju dagar i rad. Jag har utmanat kroppen och häpnat över vad den klarar av. Jag har träffat härliga, trevliga, intressanta människor, jag har lyssnat på föreläsningar, druckit espresso, ätit lunch på stranden, gått fram och tillbaka till Spanien, badat Jacuzzi, druckit Proviva, dansat på stranden, sprungit i bergen, sett blommande träd med apelsiner och citroner, ätit färsk nygrillad fisk, solat, fått ryggen knäckt och vaderna masserade, ätit glass (såklart) lärt mig nya saker om löpning, funktionell träning och mycket annat, förälskat mig i stavgång, skrattat, hoppat och haft det superbra!

Träning är livet! :D

Dan före dopparedan!?

Så känns det i alla fall just nu! Jag har packat och ordnat färdigt allting till i morgon och sitter nu och slöar framför Let's Dance och Solsidan på TV. Måste säga att jag är mäkta stolt över att ha packat färdigt på 2 timmar! Nytt rekord! Kanske börjar det där med packning slutligen lossna för mig ;) Men i och för sig var detta en enkel resa att packa till - bara att ösa i träningskläder liksom ;)
I morgon kl 11 lyfter mitt plan äntligen mot Portugal! Det ska bli så roligt och spännande och jag är både nervös och förväntansfull! Jag har en känsla av att det kommer att bli en riktigt bra resa! Nu jäklar är det dags!

Väska packad med VÅR-kläder, VÅR-skor, TVÅ par solglasögon, BIKINI
och typ 3 ton träningskläder. Återstår att se om Nalle får plats...

Fötterna redo för sandaler :)

Fredagsmys med Marias vackra och mumsiga cupcakes :P

Jag skriver om detox

En gång om året eller varje dag?

Jag läser en kurs nu som heter Mat och media. Det är en väldigt intressant kurs som handlar om hur massmedia fungerar och varför nyheterna om kost och hälsa ser ut som de gör idag.

Just nu skriver jag en hemtenta som går ut på att analysera och jämföra två olika artiklar om ett ämne som man är intresserad av. Jag har valt detox och sitter just nu och skärskådar en artikel från Aftonbladet och en från Göteborgs-Posten. Vilken tror ni är mest nyanserad?

Personligen har jag alltid varit skeptisk till detox. Visst är det positivt att ladda kroppen med bra energi men det tycker jag att man ska göra varje dag, som en del av en hälsosam kost, och inte som ett alibi för att kunna äta som man vill resten av året. Dessutom har jag fullt förtroende för min kropps förmåga att rensa ut gifter och slagg på egen hand.

Men kost är en personlig fråga och alla får göra det som känns bäst för en själv. Det är dock viktigt att vara medveten om hur mycket massmedia påverkar och att det som står i tidningarna sällan är helt sant och riktigt, utan snarare en säljande del av en trend.

Vad tycker du om detox?

T minus 2 days

Nu är det bara TVÅ dagar kvar tills jag får åka till Portugal! Jag har en hemtenta som behöver mycket uppmärksamhet, ett jobb att gå till och lite packningsbestyr kvar att stå i men jag har så svårt att koncentrera mig på allt det där för jag längtar så! Jag kan knappt läsa mig mätt på alla uppdateringar från bloggjoggarna som är där nu. I morgon ska de springa bergspass. Om en vecka är det min tur!!

Jag har börjat gå upp tidigt på morgonen för att ställa in kroppen på Monte Gordo-tid (där är det morgonjogg alternativt yoga kl 7 på morgonen) och idag åkte jag iväg 06.50 och simmade 45 min med Cissi. Det kändes bra men nu har jag bestämt mig för att vila de dagar som är kvar innan avresan. Jag känner en liten liten antydan till förkylning och musklerna värker lite här och var så det behövs lite kurerande, återhämtning och laddning för att vara fit for fight på lördag.

Då jäklar ska det löpas!!!!!!!!

Bild lånad från Miranda

Morgonsol

Uppsala badar i sol :D

Idag gick jag och Maria upp tidigt och gav oss iväg ut på en runda längs Fyrisån. Vilken fantastisk morgon! Nu är det banne mig vår på väg! Solen följde oss hela vägen och den kommer bara skina starkare ju längre dagen lider :D

Jag skulle springa 8 km men avbröt och joggade hemåt efter 5 km, efter att ha fått känningar på baksidan av höger knä. Lite besviken eftersom det kändes som att jag hade bra fart med mig och skulle ha orkat, men jag vill inte dra på mig några sega skador så jag försöker vara förnuftig och lyssna på kroppen.

Frukost är alltid som godast efter att man har tränat och en sådan har jag avnjutit nu. Nu är det duschen nästa och sedan väntar tisdagen!

Ha en bra dag!

T minus 5 days

Det blev ett härligt långpass igår i skogarna i norra delen av Gävle. Det var recis lagom varmt och soligt och välpreparerade spår (som jag hittade till slut efter att ha pulsat några kilometer i skidspåren...).Jag har lärt mig att långpass inte ska gå fort utan kännas skönt och behagligt och det har gjort att jag har kommit att älska dem! Att lämna ett långt pass med känslan av att man skulle kunna springa lika långt en gång till är riktigt peppande.
Dock gör man ju inga sensationella varvtider och frågan är om det egentligen får kallas långpass när man bara kommer 1 mil på 1 h och 20 min... Särskilt när man satsar på att klara Varvet på under 2 h...
Men det är fortfarande långt kvar dit, och jag tror på att det är värdefullt att njuta av träningen och de längre distanserna, så kan man jobba successivt med hastigheten så småningom.

Russin tyckte att mina svettiga löpkläder luktade mums...

Fika är godast efter träning :)

Idag är det 5 dagar tills jag åker till Portugal och Monte Gordo!! Jippie!! Jag ser fram emot det så fantastiskt mycket! Men jag har en fullspäckad vecka som ska genomföras innan dess. Och den börjar nu!

Pepp!

Hittade denna härliga film om Varvet på Runnersworld.se
Snacka om pepp! :D

http://www.runnersworld.se/tv/goteborgsvarvet.htm

Jag har checkat in...

...på hotell casa di mama :). Det är alltid så skönt att komma hit och känna sig ompysslad. Det är perfekt när man behöver ett andrum i vardagen.
Idag har vi promenerat fram och tillbaka till stan i den fantastiska vårsolen och jag har shoppat en ny vårjacka och en klänning :) När vi kom hem blev det semlefika och nu sitter jag här vid datorn och läser löpbloggar, drömmer om Monte Gordo och torsdagens bergspass, medan mamma gör min favoriträtt till middag. Sweetness. Kanske att jag ska gå ut och hjälpa till lite... snart...

Slottsbacken och jag

Så var det äntligen dags för mina långa backintervaller! Vädret bjöd på snöyra och isande kastvindar men jag cyklade ändå förväntansfull iväg mot det väntande skogspartiet mellan Akademiska sjukhuset och slottet (Här brukar förresten Petra springa Kenyanska slottsrundor, vilket jag drömmer om att orka med att delta på någon gång).
Jag hade tänkt att jag skulle springa mina intervaller i den långa, flacka backen längs med Akademiska, men när jag väl hade den framför mig tyckte jag att den verkade lite töntig och satsade på den betydligt brantare backen upp mot slottsbacken och Dag Hammarskölds väg i stället.

Hälften av den utvalda backen

Förväntansfull inför vad som komma skall

Efter knappt 2 km uppvärmning blev det 6 rundor upp och ner för backen under totalt 22 minuter. Jag tycker att det gick bra och jag orkade ungefär så mycket som jag hade förväntat mig. Det som frustrerade mig var att det var andningen som var den felande länken. Kroppen hade inga problem (nåja, lite syra var det i benen uppe på backkrönet) med stigningen men då och då var jag tvungen att stanna för att jag helt enkelt inte fick luft. Irriterande! Det ska det bli ändring på!

Efter uppvärmningen, fortfarande med luft i lungorna...

På vägen hem funderade jag på om jag, trots min mångåriga kampanj mot denna träningsform (varför ska man cykla inne när man kan cykla utomhus?) ändå ska prova på lite spinning framöver. Det måste ju vara bra konditionsträning och det sliter inte på knän och höfter lika mycket som löpintervaller. Tål att testas!

Nöjd premiärlångbacksintervallöpare :)

Nu är jag klar med den tunga träningen för den här veckan. Ett långpass återstår och det ska jag springa i Hemlingby på söndag. Det ska bli härligt! Men nu blir det två vilodagar, vilket också känns riktigt skönt. Jag har lite plugg att ta igen som fått lida lite av träningen och allt bloggande ;)

1800 m framgång!

Ikväll var det simning som stod på schemat och jag hade turen att ha sällskap av Cissi :) Jag kände mig pigg och upplagd för simning och körde ett gammalt Kjell-program på 1700 m. Det slutade på 1800 m efter att jag lagt till några fjärilslängder på slutet och jag kände mig riktigt nöjd! Det är så härligt när det känns bra i vattnet! Det blir ju inte riktigt några formtoppar nu när jag bara simmar en gång i veckan men jag blir ju inte sämre i alla fall :)

Efter bastumys och omklädning i sakta mak tillsammans med Cissi cyklade jag nöjt hem och gjorde i ordning en kvällsvåffla med keso och konserverad frukt. Ett glas oboy till det och återhämtningsmålet var fulländat!


Cissi tycker att jag är knäpp, och det är jag kanske också, men jag ser verkligen fram emot mitt intervallpass i lång backe i morgon. Det blir första gången jag springer ett sådant pass och det är ju alltid spännande! :D Efter frukost bär det iväg mot Ackis-backen!

En annan backe än ackisbacken, dock med en löpare i :)
Ser litegrann ut som Hemlingbybacken i Gävle faktiskt!

Efter semla kommer våffla!

Kom inte och säg att studentlivet inte innehåller rutiner! Nog för att jag läser en distanskurs och kan pilla mig i naveln hela dagen och vända på dygnet hit eller dit bäst jag vill men en sak rubbar jag inte på - eftermiddagsfikat!
Idag bestämde jag mig för att våffelsäsongen har börjat! Jag rotade fram våffeljärnet, blåste bort lite damm och gräddade en hel hög härliga våfflor! Några blev det till fikat med grädde och sylt och i morgon blir det mellis innan jobbet med kesoröra. Våfflor är bäst! Ingen protest! (?)

Våffla med grädde, krusbärssylt och sudoku.

Energi!

Yes! Jag kom ut! :D Jag sprang ett 40 min fartlekspass (15 min uppvärmning och nedvarvning) som gick superbra! Jag kände mig pigg och stark och mina nya löpkläder kändes jättebra!
Så nu är jag glad och har massa ny energi för resten av dagen :D Ser också fram emot torsdagens backlöpningspass. Då ska jag ta mig till sjukhusbacken vid Akademiska och bli kompis med långbacken. Kul utmaning!

Innan jag stack iväg idag provade jag ett program med dynamisk stretch som det stod om i nya Runner's World. Jag tyckte det var jättebra för att komma igång och bli varm. Det är ju svårt att värma upp ute när det är kallt och tråkigt att springa omkring inne och i trapphuset. Men detta tyckte jag fungerade bra! Kolla in länken här nedanför om du vill se vad det handlar om.

Dynamisk Stretch

Posted using ShareThis

Mina nya löparkläder gjorde mig inte besviken :)

Vila eller springa, det är frågan...

Jag läser på Mirandas minut om en tjej som är trött i kroppen och behöver vila från träningen och äta lite godis. Jag känner igen mig. Även fast mina träningsmängder ligger milsvis (bokstavligt talat) från hennes i snitt 1 mil om dagen (!) känner jag mig också trött, stum och omotiverad att ta mig ut för en lätt runda.
Då infinner sig den eviga frågan; vad är snällast mot kroppen? Att kämpa sig ut eller att stanna hemma i soffan? Kommer det här passet göra att jag inte orkar med något annat resten av dagen och i morgon eller kommer de ge mig ny energi och träningslust?
Jag antar att det på en nivå är en fråga om erfarenhet och att lära känna sin kropp bättre. Veta vad den tål och vad den behöver. Innan jag kommer dit antar jag att det är nödvändigt med lite experimenterande.
Idag ska jag nog försöka ta mig ut i alla fall. Jag har ju en helt ny uppsättning vinterlöparkläder som jag inte ens har använt än!