Det är en ursäkt som jag vet att alltför många använder för att värja sig från löpträning. Löjligt! Står ni kanske med ett konstant flin på ett Bodypump-pass? Eller ett spinningpass? Trodde inte det. Jag brukar försöka le lite extra åt dem jag möter när jag är ute i spåret så att den här dåliga undanflykten ska tappa sitt fäste en aning. Idag var dock inget av mina löpleenden så stort som det jag fyrade av när jag äntligen var hemma efter 1 h och 20 minuter i vinterspåren. Det är det längsta jag någonsin varit ute. Och längre ska det bli. Men det försöker jag att inte tänka så mycket på nu för idag var det ganska jobbigt. Jag har fått en aha-upplevelse av att det faktiskt krävs en hel del träning inför ett halvmaraton. För faktiskt, vilket jag på något sätt har lyckats förtränga, faktiskt är 21 km ganska långt. Även fast det bara är ett halvt maraton.
Men jag misströstar inte. Jag vet att jag kommer att klara av det. Det är fortfarande lång tid kvar och nu ska mina ben (som sakta men säkert börjar förvandlas till betong) få vila resten av dagen.
Skönt!
Tack för ännu ett härligt blogginlägg! Du är så i farten vännen min :) Bra att du belönar dig med semla och vila ibland också. Ser fram emot varvet- hoppas bara mina stackars ben klarar av det ;) Kram
SvaraRadera