Blodomloppet

Igår var det dags för lag ICA Torgkassen att springa och vandra sig runt Blodomloppet i varierande hastigheter. Mina knäbekymmer består och jag valde att stå över 10 km-spåret till förmån för en snällare runda på 5 km.

Jag har lärt mig att knänas smärtgräns går vid 3 km. Igår var inget undantag. De första kilometrarna var ljuvliga! Det var fantastiskt väder och det var härligt att få springa! Kroppen kändes lätt och stark och jag njöt verkligen av loppet.

Någonstans efter 2 km började det ömma lite på ett bekant ställe på baksida vänster knä, vilket som vanligt utvecklade sig till en mer intensiv smärta ju längre jag sprang. Jag försökte att inte tänka på det så mycket. Jag försökte njuta ändå, tänka att det är inte så långt kvar och det kommer att dröja tills jag springer igen. Tänkte lite på de kloka ord som Mia har skrivit om pannben och att fortsätta igenom smärtan. Det hjälpte och jag hade verkligen en härlig runda.

Jag tog det lugnt och försökte mig på en spurt på slutet. Jag ville gärna komma in under 30 min. Då sade dock kroppen ifrån och svarade med illamående och tunga ben, men jag kämpade på så gott jag kunde och kom in på 30,42.

Jag inser att min form inte är vad den har varit och att jag (förhoppningsvis) kommer att få träna mycket i sommar för att kunna nå mitt mål på under 55 min på Tjejmilen i augusti. Jag tränar gärna hårt för detta bara mina knän vill vara med! Nästa vecka har jag tid hos sjukgymnasten, jag hoppas att hon har kloka svar och lösningar på mina bekymmer!

Det är så tråkigt att redovisa resultat så långt ifrån mina mål i kolumnen här till höger, men jag är ändå glad att jag var med igår, det var en härlig löpfest och en påminnelse om att det är värt att kämpa för att komma tillbaka.

Lag ICA Torgkassen