Marias Marathon: Om drivkrafter (och Isabellah Andersson)

Vid dagens TSM-träning fick jag nöja mig med att avundsjukt se på när mina träningskompisar skulle bege sig iväg på snabbdistanspass. Jag är inte fit for fight och fick stå över den här söndagen. Men det är ok, som Anders Szalkai brukar säga: vi har många veckor kvar att träna på :).

Bra timing var i alla fall att det just den här söndagen var föreläsning med och om Isabellah Andersson och hennes make och tränare Lars Andersson. På så sätt fick jag vara med på träningen lite grann ändå :).

Anders presenterar en glad Isabellah

Isabellah berättade om sin bakgrund, hur hon började springa i Kenya och hur hon hamnade i Sverige. Sedan tog Lars över och gick igenom Isabellahs nuvarande träningsprogram. Han pratade bland annat mycket om vikten av återhämtning efter tunga träningspass och hur man kan tänka för att inte bli 'undervilad' som han kallar det. Nyttigt att bli påmind om!

Det var väldigt lätt att fatta tycke för Isabellah. Hon sa själv att hon ser positivt på det mesta i livet, och verkar också ha en okomplicerad inställning till sin träning. Jag tog mod till mig och frågade vad som motiverar och driver henne att träna så hårt. Hon svarade att för henne är det viktigt att hela tiden ha ett mål att sträva emot och att hon drivs av att springa fortare än hon gjort tidigare.

Visserligen nämnde hon vid flera tillfällen på olika sätt att hon tycker om att springa och att hon mår dåligt om hon inte springer. Jag kan ändå inte låta bli att fascineras av att hon får det att låta så enkelt. Henrik, som satt bredvid mig, reflekterade över skillnaden mot vad Rune Larsson, ultralegenden, sa (på bred värmländska)när vi lyssnade på honom på Training Camp i Portugal i våras: "Om jag efter 1 km känner att det inte är roligt att springa, då vänder jag hem igen, det ska vara roligt att springa, annars är det meningslöst!"

Människor har olika drivkrafter, och man lyckas på olika sätt. För mig personligen tror jag att det är viktigt att som Isabellah ha ett mål framför ögonen, något konkret att sträva emot. Nu ligger Stockholm Marathon där framme i fjärran, men lite för långt fram för att jag riktigt ska kunna se det. Jag behöver delmål, något att sträva mot i den närmaste framtiden. Det ska jag fundera på den här veckan.

Ett av målen vet jag dock redan nu, men det är kanske av mer filosofisk och långsiktig karaktär. Jag håller verkligen med Rune Larsson om att det ska vara roligt att springa, annars är det ingen mening med det, särskilt inte på motionärsnivå. Jag skulle inte kunna motivera mig endast med att hela tiden bli bättre och snabbare, det måste finnas nåt annat i grunden. Det måste vara roligt och givande att träna. Det var också något som Lars Andersson inkluderade i träningsgrunden, man måste ha sin värdegrund klar för sig. En sak att bocka av från listan, träning ska vara kul och göra att jag mår bra, Check!

För övrigt reagerade Lars när jag kategoriserade Isabellahs träning som hård. Hon tränar inte hårt, tyckte han, hon tränar mycket. 2 ggr om dagen 6 dagar i veckan och 1 gång den sjunde dagen - långpass på upp till 3 timmar (på den sjunde dagen) varvat med intervaller i under 3-minuterstempo... Det där med vad som är hård träning är ju en definitionsfråga...