Om en midsommartårta

Maria: Tårta är egentligen det syndigaste man kan äta...
Henrik: Hur menar du då?
Maria: Först tar man en sockerkaka, fyller den med två lager av ännu mera socker, och så ett tjockt lager grädde runtom alltihop!
Henrik: Jag tänker mer på det som en smörgås.
Maria ??
Henrik: Först lite bröd, sen en massa grönsaker och så lite fett ovanpå, hela kostcirkeln!
Maria: Ja så kan man ju också se det...


P.S. Notera det vackra Jelly-Bean-fatet jag fick av ovanstående kloka kille i examenspresent :)

Målet är ingenting, vägen är allt

Jag är inte så bra på målsättningar, har jag insett. Speciellt långsiktiga mål har jag väldigt svårt för. I början av förra sommaren satte jag målet att genomföra Tjejmilen i slutet av sommaren och det gick jättebra, mycket för att jag kunde se målet tydligt framför mig hela tiden. Efter Tjejmilen satte jag målet till Göteborgsvarvet, 8 månader fram i tiden. Det gick inte lika bra. Det var en hel höst, en hel vinter och en halv vår fram till målet och jag kunde inte se det framför mig när det var dags att sätta igång med träningen. Jag tror att det är en stor bidragande faktor till att jag inte sprang loppet sedan, jag hade inte lyckats hålla målet i sikte.

När jag sätter ett mål långt in i framtiden går jag oftast ut mycket hårdare än jag behöver med träningen eftersom målsättningen ger mig massor med inspiration på kort sikt. Men på lång sikt håller det inte. Det gör att den hårda träningen blir tung, jag får krämpor och känningar och träningsglädjen försvinner. Jag leker med tanken att sätta som mål att springa Stockholm Maraton 2011. Men jag börjar bli trött på att avskriva mål som har spruckit, resultatet av det blir mer nedslående än förstärkande. Det är ju totalt onödigt att sätta upp mål om man vet att man inte kommer att kunna leva upp till dem.

Jag undrar om detta är något man kan träna upp. Om man kan bli bättre på att arbeta mot ett långsiktigt mål. Det man inte får glömma bort när det gäller målsättningar är ju att vägen också räknas. Egentligen är det vägen som är målet. Det är där den stora utmaningen finns. Om man inte klarar vägen klarar man inte heller målet. Så hur tar man sig an vägen?

Någon som har erfarenheter och klokheter att dela med sig av när det gäller målsättningar?

Jag och Suss - superglada efter att ha
klarat förra sommarens mål: Tjejmilen

Storebror 30 år!

Förra veckan fyllde min storebror 30 år! Tänk vad stor och klok han har blivit! Grattis igen käre bror!

Tummen upp för 30!

Sommarnöje

Tänk vad lätt det är att komma ut och röra på sig på sommaren! Och vad härligt det är! Ibland önskar jag att det var sommar året runt!

Recension - Linas Matkasse

För några veckor sedan mottog jag min första leverans från Linas matkasse. Nu har jag lagat och ätit mig igenom alla recepten och tänkte att ett omdöme kunde vara på sin plats.

Jag slog till på ett specialerbjudande en vecka då kassen kostade 500:- för 5 x 4 måltider, alltså 25 kr per portion. Mycket prisvärt! Ännu mer prisvärt blev det eftersom dessa portioner var så pass väl tilltagna att de räckte till fler än 4 portioner för vissa rätter.


Principen att få råvaror hemlevererade är genialisk. Du slipper planera, handla och komma på recept, allt kommer ordnat och klart till din dörr på måndagskvällen. En sådan här tjänst är perfekt för att få ny inspiration till matlagning och hitta nya kombinationer av smaker och råvaror.

Efter några veckors torka vad gällde inspiration och tid till handling och matlagning kändes det fantastiskt att trava upp färska varor på diskbänken! Sedan var det bara att välja bland recepten och sätta igång!


Recepten i min kasse var av blandad karaktär. Det fanns såväl fisk som kött, kyckling och vegetariskt på menyn, vilket gav en mycket bra variation. Maträtterna var färgstarka och framför allt lättlagade. Ett stort minus var dock utbudet av grönsaker till måltiderna. Här begränsades utbudet till grönsallad med tomat och gurka eller en uppskuren röd paprika. Varken särskilt näringsrikt eller klimatsmart.

Gnocchi med mozzarellagratinerade körsbärstomater, färsk

basilika och svarta bönor med schalottenlöksvinägrett

Men gott har det varit. Och roligt. Jag kan absolut tänka mig att köpa en sådan här kasse då och då även i framtiden (kasse nr 2 mottogs faktiskt nu i måndags). Men jag förbehåller mig rätten att lägga till och dra ifrån i recepten. Den stora glädjen med matlagningen ligger ju trots allt i att få skapa något på egen hand, även fast det kan vara skönt med lite hjälp. Och mera grönsaker vill jag ju ha såklart! Så det köper jag till vid sidan om.

Summa summarum kan jag verkligen rekommendera att prova detta någon gång! Det verkar som att det ofta finns ett prova på-erbjudande för 500:- på www.linasmatkasse.se Det är ett mycket prisvärt erbjudande och ett roligt inslag i vardagsmatlagningen.

Igång!

Äntligen är jag igång med träningen igen! Självklart är det enkelt när man har massor av ledig tid och får vakna utvilad varje morgon men det är framför allt rehabiliteringen av mina knän som har återuppväckt träningsglädjen!

Just nu känner jag mig helt omättlig och är lite orolig för att jag ska gå på för hårt och tappa lusten lika fort som den har kommit tillbaka. Men jag satsar på att bejaka träningsglädjen och kör på medan jag kan!


Den senaste veckan har jag tränat yoga, bodypump, simning och några försiktiga steg löpning. Det har också blivit flera promenader och jag gör mina knärehabövningar duktigt (nästan) varje dag. Det känns otroligt bra och jag ser fram emot mer!

Träning is the shit!

Cirkelträning med Stefan Haag i Portugal

(fotograf Henrik Pehrson)

Expertutlåtande

Nu har jag äntligen fått svar på vad det är som gör att jag inte kan springa utan att det gör ont! Jag var hos Mia Häggbrink på Rehabcentrum i Uppsala idag och blev grundligt undersökt och fick en blandning av förmaningar, behandling och lugnande besked.

Mias bedömning var att det är en djupt liggande muskel som löper tvärs över baksidan av knäskålen som har blivit inflammerad. Behandlingen är vila från löpning (...) några omgångar med laser, massage och rehabövningar.

Glädjande var att Mia inte trodde att det bör dröja alltför länge innan jag kan börja springa igen! Dock måste jag börja försiktigt och under inga omständigheter springa när det gör ont (vilket jag ju skamset var tvungen att erkänna att jag gjort den senaste tiden...).

Självklart är det svårt för henne att svara på exakt hur lång tid det kommer att ta att bli återställd. Självklart beror det på mig och hur jag tar hand om mitt knä. Jag funderar såklart på loppen i slutet av sommaren och om det kommer att vara möjligt att delta i dem. Men jag ska försöka flytta fokus från det nu och i stället koncentrera mig helt och hållet på att bli bra.

Fokus kommer att ligga på att göra mina rehabövningar varje dag, tänka på hur jag sköter mina knän och komma igång med alternativ träning. Det finns fortfarande mycket jag kan göra! Gränsen går där det börjar göra ont. Målet är att det inte ska göra ont mer. Det är viktigast just nu!

Ett visst mått av tejp kommer att gå åt för att

förhindra översträckning av knämuskulaturen