Om mamma säger 'Köp en Semla!'...

...då köper jag en semla!
-Gammalt Maria-ordspråk


NB! La semla numero deux est pour Cissi ;)

Umeårapport

Nu är jag hemma igen efter en intensiv helg i Umeå. Väskorna blev packade till slut och jag fick med mig allt jag behövde. Den här gången också.
Kursen Mat och Media som jag ska gå tillsammans med bl.a. Johanna, Esbjörn och Mathilda, tror vi kommer att bli riktigt rolig och intressant. Det var skoj att bekanta sig lite med Umeå universitet och vi hann också med att känna på staden lite. För att sammanfatta intrycken kan jag säga att Umeå är kallt och mörkt, människorna pratar lite konstigt, men det är vackert, mysigt, det finns god kinamat att äta och mysiga fik att hänga på och om det inte låg så förbannat långt bort skulle jag absolut kunna tänka mig att åka dit snart igen. Men nu blir det Uppsala ett tag framöver. En ganska slapp tillvaro dessutom med en kurs på halvfart som man inte kan läsa in i förväg. Jag ska försöka ta vara på den lediga tid som blir över och samla krafter inför terminens andra halva. Det kommer att behövas.

Mysiga fik som sagt (och god tiramisuglass :P)

Att åka nattåg hem var en upplevelse i sig. Som tur var hade jag Johanna som sällskap. Vi smaskade (?) på ananaskrisps och drack te i en kungligt inredd restaurangvagn innan vi gick och lade oss i vår liggvagnskupé som vi delade med fyra andra tjejer. Jag sov ganska bra, mycket tack vare mina öronproppar som gjorde att jag slapp bli terrorriserad av snarkningar som tydligen hade stört Johanna natten igenom... Hett tips om du ska åka nattåg nån gång! Dessutom är det ingen risk att missa avstigningen, en vänlig konduktörsröst väckte mig varsamt en halvtimme innan Uppsala. Snacka om service! Bra där SJ!

Umeå nästa

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag hatar att packa. Det är bland det absolut tråkigaste jag vet. I morgon bitti åker jag mot distanskursupprop och introduktion i Umeå och blir borta i två nätter. Då är det ju bra om man har med sig lite ombyte, lite sängkläder, kanske en tandborste... Det är väl inte så mycket grejer, men det är så jooobbigt att behöva p l a n e r a och f u n d e r a på vad jag kommer att tänkas behöva och vad jag inte behöver ta med mig.
Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin har varit på en resa där det faktum att jag glömt något har förstört hela resan eller på något sätt gjort den mindre angenäm, snarare tvärtom, jag packar alltid för mycket för att jag kör efter "better safe than sorry"-principen. Men tänk, TÄNK om man vaknar upp på lördag i Umeå och känner ett akut behov efter den beiga koftan, eller om jag glömmer mitt berlockarmband och måste gå omkring som en halv människa hela dagen utan det. Det vore minsann inget kul det inte. Så jag får packångest. Vilket resulterar i att jag skjuter och skjuter och skjuter på att sätta igång och packa tills jag måste göra det övertrött och irriterad och då blir det ju minsann inte roligare precis... Så jag antar att jag ska sätta igång efter att jag postat detta, nu har jag ju i alla fall fått skriva av mig lite frustration.
Jag vill bara dela med mig av en teori först. Jag tror att det kan vara så att den här ångesten föddes kvällen innan jag skulle åka iväg till mit aupair-år i USA. Jag kommer ihåg att jag låg över mina resväskor för att få dem att gå ihop men det gick inte att stänga dem. Jag var trött, resfebrig och nervös och skyllde allt på de fördömda väskorna som bara inte ville samarbeta (Att jag sedan hade använding för typ hälften av allt jag släpade med mig och skickade hem resten i omgångar med diverse besökare är en helt annan historia...). Mamma räddade mig då, kramade och torkade mina tårar, lade strumpor i skor och rullade ihop handdukar och trollade fram nytt utrymme. Mamma du skulle inte kunna tänka dig att komma och packa åt mig nu...? Inte det? Ok, då får jag väl sätta igång då...

Apropå autism

Igår hade vi redovisning av våra fördjupningsarbeten i psykologi. En av redovisningarna handlade om autism. För att knyta an till det ämnet vill jag dela med mig av en liten del av min kusin Elisabets vardag. Hennes äldsta son Amir är autistisk och det är något som har präglat familjens liv sedan han föddes. Elisabet är en stark och modig mamma som jag ser upp till på många sätt. När vi var små och lekte Lilli och Sussie tillsammans på gräsmattan utanför hennes hus tyckte jag att jag var mer vuxen (!) än hon för att jag var ett år äldre. Nu har hon man och tre barn och jag leker studentliv i Uppsala. Det där med vuxen kan ju definieras på olika sätt...
Om Elisabets liv med Amir och de andra barnen kan du läsa om på hennes blogg Livet med pojken i glaskulan. Alldeles nyss var hon också med i Expressen för att berätta om hur Omega 3 har förändrat familjens liv: http://www.expressen.se/halsa/1.1838006/amir-fick-ett-lugnare-liv-med-omega-3

New beginnings

Igår städade jag undan julen. Nåväl, jag började i alla fall, i år har vi verkligen lyckats impregnera lägenheten med jul så det tar sin lilla tid att omvandla den tillbaka, men det är ju ingen direkt brådska. Jag har trivts väldigt bra med alla ljus och dekorationer men man kan ju inte sitta och myskura för alltid, någon gång blir det dags att öppna upp fönstren igen, släppa in det lilla ljus som finns och ta nya tag inför ett nytt år.

Jag har inte haft särskilt mycket blogglust på sistone. Inför det nya året har jag funderat på vad jag lägger min energi på och vad jag skulle vilja lägga min energi på. Allt internetande med blogg och facebook tar en hel del tid i anspråk och jag funderar på vad det egentligen är för poäng med det hela. I nuläget känns det som att jag skriver mer för andra än mig själv, men det är ju iofs inget dåligt skäl. Om det inte var för min lillebrors blogg till exempel skulle jag inte veta hälften så mycket om vad han pysslar med där nere i Växjö. Och det känns bra att få veta, att få vara med lite. Sen är det bra att ha en kanal för utlopp när det behövs, som med utbildningsdagen för ett tag sedan, eller den där dagen i snön för snart ett år sedan...

Blogginspiration kommer ju och går och jag tror att jag helt enkelt bidar min tid lite och ser hur det känns framöver. Under tiden händer det en hel del spännande! Jag ska börja en ny kurs på distans om mat och media och åka upp til Umeå för upprop nästa vecka. Träningen för Göteborgsvarvet har satt igång och för närvarande går det lite si och så med den men förhoppningsvis går det bättre framöver. Min resa till Portugal börjar synas i horisonten och snart är det dags att börja förbereda sig för en inspirerande resa på egen hand (!) till sol (förhoppningsvis) och bergspass :)

Så nu släpper jag in våren och kör igång!

Morbror 50 år

I lördags var det stor fest i Gävle då morbror Göran firade sin 50-årsdag! Födelsedagsmorbror blev omtalad, besjungen och "omhändertagen" på alla sätt och vis, och vi bjöds på en riktig helkväll med mat och dryck och lekar.

Jag och storebrorsan var där

Ingrid, mamma och Elisabet

Födelsedags"barnet" med Jorma och Danne

Massa presenter såklart, av mer eller mindre seriös karaktär... ;)

Gabbe säkrade kaffeintaget med en egen kanna

Julpotpurri

Julhelgerna ligger bakom oss och vi är en bra bit in på ett nytt år. Eftersom jag varit dålig på att uppdatera bloggen vill jag sammanfatta årets fina julstunder med ett litet bildpotpurri.

I mitten av december lagade jag till en julmiddag för Susanna, Maria, Ylva, Cissi och Maiju. Det blev en supermysig kväll i fina vänners lag :)

Pepparkakscheescake med lingon till dessert

Hemma i Gävle slog jag och Björn nya rekord i gran-kitsch

Jag fick spännande paket

Och Russin fick en grön julrosett :)

Jag och mamma pusslade ihop Manhattan

Och jag hade några härligt slöa mellandagar innan det bar av mot Uppsala och verkligheten igen. Efter en mycket trevlig Nyårsafton i glada vänners lag är 2010 nu igångsparkat och siktet först och främst inställt på avslutande av den så kallade höstterminen, innan året rullar vidare mot nya utmaningar...