TV-kändisar blir vi allihopa?

Just den vecka som vi var i Portugal följde det med ett team från TV4 och filmade för ett magasinprogram som heter 'Sverige springer'. Det har premiär i april och kommer sändas på TV4 Sport i ca 8 halvtimmeslånga program under våren (Det går också att titta på nätet om man inte har kanalen på TV'n).

Kamerorna var aldrig långt borta...

I varje program kommer det vara några minuters följetongsreportage från vår resa. På avslutningsmiddagen fick vi se den första delen och det var otroligt roligt! Det kommer att bli kul att återuppleva Training Camp med jämna mellanrum under våren, tack för det TV4!

Jag blev intervjuad efter ett yogapass på stranden.

Anders Szalkai undervisar tittarna om stretchning

Inspirerande föreläsare

Nästan varje kväll i Monte Gordo fanns det en intressant/lärorik/inspirerande föreläsning att lyssna på som grädde på träningsmoset. Stefan Haag, utbildare på F&S gjorde mig mer tänd än vanligt på funktionell träning, Inga-Lis Grape, journalist på Friskispressen berättade om Magiska möten och Friskis&Svettis historia. Anders Szalkai berättade om sin karriär och gav tips om löpträning och Rune Larsson pratade om ultralöpning och hur viktigt det är att hitta glädjen, och sig själv, i allt man gör.

Anders Szalkai

Rune Larsson

Flera gånger under dessa föreläsningskvällar kom jag att tänka på hur lyckligt lottad jag var som fick sitta där och ta del av all kunskap och inspiration som förmedlades. Det jag tar med mig från detta är framför allt det Rune sa om träningsglädje. Vem bryr sig om att man håller på att vinna ett ultralopp när det man helst vill ha är kaffe och en bulle? Och om man springer ut på ett löppass och känner efter 1 km att det inte är kul, då är det lika bra att springa hem igen. Vad är det annars för mening med det hela?
Träningsglädje är något fantastiskt, men det gäller att man använder det som bränsle, och inte som något som tömmer en på bränsle - det kan vara en svår balansgång.

Rune har sprungit halvvägs till månen, och haft kul hela vägen :)
(Foto Henrik Pehrson)

Premiärmilen på söndag?

Wow, vardagen här hemma slog emot mig med full kraft när jag kom hem från Portugal. Jag kämpar på med min hemtenta till Mat och Media-kursen samtidigt som jag idag fick otroligt glädjande besked om min praktik på Karolinska Sjukhuset. Jag ska vara på barnkliniken och tycker att det ska bli så otroligt roligt! Jag ser verkligen fram emot praktikstarten på fredag, de har ett ambitiöst och välplanerat program på KS och jag känner mig lyckligt lottad som fått en så bra praktikplats :).

Mitt i allt detta ska man pula in träningen. Jag vilade hela dagen igår men idag kunde jag inte hålla rastlösheten ifrån mig utan stack iväg på en promenad/joggingrunda på eftermiddagen. Mitt knä som gjorde ont i Portugal kändes ok och det gjorde att jag nu funderar på allvar om jag ska delta i Premiärmilen i Stockholm på söndag. En av mina nyvunna Portugal-kompisar kom med förslaget igår och det har grott i mig sedan dess. Varför inte liksom? Jag tror inte att jag skulle fixa någon sensationell tid men det är ju kul och inspirerande att springa lopp!

Är ni med på söndag?

Bild från Premiärmilen 2009. Vårigt?

Veckans träning

Veckan i Portugal har såklart bjudit på enorma mängder träning! Det har varit helt fantastiskt att kunna ägna sig på heltid åt något av det som är allra roligast i livet. Någon sa att det fanns drygt 60 programpunkter att välja på under veckan. Det tvivlar jag inte på, jag hade svårigheter varje dag att välja vad jag skulle göra, ibland var det riktigt svårt för man kan ju inte göra allt hur gärna man än vill!

Den vecka jag var i Monte Gordo bjöds det flera olika profiler av träning. Anders Szalkai (som har designat det halvmaratonprogram jag tränar efter på marathon.se) var där med Team Stockholm Marathon och körde maratonträning, Rune Larsson var där och körde ultralöpning och dessutom var det Friskis&Svettis-vecka vilket innebar en uppsjö av olika Friskis & Svettis-pass.

Min tanke med resan var att jag skulle åka ner och springa, men efter att ha fått en känning i vaden efter den första ystra löpturen på stranden på ankomsteftermiddagen kände jag att det var bäst att vila lite från löpning och varva med andra aktiviteter. Sedan var jag fast och sprang inte så mycket mer än ett löpskolningspass med Anders, ett löpskolningspass med LG Skoog och bergspasset på 1 mil.

Löpskolning (Foto Henrik Pehrson)

Glada bergspasslöpare

I övrigt blev det yoga (både inomhus och utomhus), Ki Balans, Cirkelfys och Cirkelgym, Stavgång, Core, Dans och Beach Volley.
Veckans träningshöjdpunkter var Cirkelfysen/gymet med F&S Stefan Haag, som var en av många fantastiskt inspirerande och motiverande ledare.

Svettig träning i hotellets träningslokal (foto Henrik Pehrson)

Dansen på stranden var också fantastiskt rolig, liksom Beach Volleyn och stavgången (ja ni ser, omöjligt att välja... ;))

F&S Dans

Stavgången hittade faktiskt en särskild plats i mitt hjärta, vilket jag tänkte skriva ett eget inlägg om så småningom.
En fantastisk träningsvecka var det! Det enda jag är ledsen för att jag missade var 5-milslöpningen med Rune Larsson samt den 29 km långa löpningen hem från bergspasset med samma ledare. Det hade varit otroligt häftigt att få vara med om! Nu satsar jag på att vara i form för det till nästa år i stället! :D

Härliga beachvolley-gänget

Att resa ensam

I höstas bestämde jag mig för att jag ville åka till Portugal på egen hand. Jag var sugen på att prova hur det är att göra något bara för och med mig själv och vad som händer när man bara har sig själv att tänka på. Jag trivs ganska bra i mitt eget sällskap och är en person som tycker om att varva umgänge med andra med en ordentlig dos egentid. Men en resa på en vecka kändes ändå som någon form av utmaning. Skulle det fortfarande kännas bra efter några dagar när man hade börjat uppleva saker och inte hade någon att dela dem med?

Ibland kan jag känna att det finns en norm i att man gör saker tillsammans. Det är många som har sagt att de tycker att jag är modig som gör detta på egen hand men för mig är det egentligen ingen big deal. För mig är det välgörande att få tid för mig själv och mina tankar, och jag kan njuta precis lika mycket av t.ex. en middag, fast jag äter den på egen hand.

Att göra den här resan själv till Monte Gordo får ändå betraktas som ett säkert kort. Jag var långt ifrån ensam i att ha rest på egen hand och det var lätt som en plätt att hitta sällskap om jag ville ha det. Det fina var dock att om jag ville vara själv var det precis lika enkelt. Jag kunde styra min vecka och mina aktiviteter helt på egen hand och jag fick njuta av både mitt eget och andras sällskap och jag hade det jättebra!

Jag tror också att det faktum att jag reste utan eget sällskap gjorde att jag var betydligt mer öppen för människorna runt omkring mig. Det har varit väldigt enkelt att lyssna, slå följe och dela upplevelser med andra, tidigare okända människor, för att jag på något sätt har varit både mer tillgänglig och mer intresserad. Det var en cool upplevelse.

En av de starkaste aha-upplevelser jag har tagit med mig hem från Portugal är hur fantastiskt roligt jag tycker det är med träning och vad roligt jag har tillsammans med andra när jag tränar. I vardagen kan jag ibland tycka att människor och relationer är komplicerade, men i en situation där man delar ett engagemang, en utmaning och en passion som när man är på samma träningspass, då tycker jag att det är enkelt att vara mig själv, slappna av och vara lugn och glad tillsammans med andra.
Det är en insikt som jag ska ta vara på!

Ensamtid är tid att njuta

En vecka i Monte Gordo...

...är totalt omöjlig att sammanfatta i ett enda blogginlägg. Därför tänker jag skriva flera. Så om du vill veta alla detaljer från min resa får du hålla ett öga på bloggen de närmsta dagarna :).
Sent igår kväll kom jag och min 26 kg tunga väska (maxgränsen var 20 kg, men SAS har varit överseende, tur för mig :P) hem till Uppsala igen. Det var härligt att komma hem, krama om Maria och få gå och lägga mig i min egen säng. Men jag saknar Monte Gordo. Kroppen är i och för sig glad att äntligen få vila, men det är en omställning att komma hem och sitta ensam i lägenheten med snöyra utanför fönstret efter att konstant ha rört mig med härliga människor under solen i 7 dagar.

Jag har levt i en lycklig liten bubbla och nu anstränger jag mig för att den ska landa mjukt i stället för att spricka. Så jag lever kvar i endorfinruset en liten stund till, tittar på mina bilder och ler och tänker på alla nya erfarenheter och alla lärdomar som jag fått under veckan.

Jag har snittat 3 träningspass om dagen sju dagar i rad. Jag har utmanat kroppen och häpnat över vad den klarar av. Jag har träffat härliga, trevliga, intressanta människor, jag har lyssnat på föreläsningar, druckit espresso, ätit lunch på stranden, gått fram och tillbaka till Spanien, badat Jacuzzi, druckit Proviva, dansat på stranden, sprungit i bergen, sett blommande träd med apelsiner och citroner, ätit färsk nygrillad fisk, solat, fått ryggen knäckt och vaderna masserade, ätit glass (såklart) lärt mig nya saker om löpning, funktionell träning och mycket annat, förälskat mig i stavgång, skrattat, hoppat och haft det superbra!

Träning är livet! :D

Dan före dopparedan!?

Så känns det i alla fall just nu! Jag har packat och ordnat färdigt allting till i morgon och sitter nu och slöar framför Let's Dance och Solsidan på TV. Måste säga att jag är mäkta stolt över att ha packat färdigt på 2 timmar! Nytt rekord! Kanske börjar det där med packning slutligen lossna för mig ;) Men i och för sig var detta en enkel resa att packa till - bara att ösa i träningskläder liksom ;)
I morgon kl 11 lyfter mitt plan äntligen mot Portugal! Det ska bli så roligt och spännande och jag är både nervös och förväntansfull! Jag har en känsla av att det kommer att bli en riktigt bra resa! Nu jäklar är det dags!

Väska packad med VÅR-kläder, VÅR-skor, TVÅ par solglasögon, BIKINI
och typ 3 ton träningskläder. Återstår att se om Nalle får plats...

Fötterna redo för sandaler :)

Fredagsmys med Marias vackra och mumsiga cupcakes :P