En vecka i Monte Gordo...

...är totalt omöjlig att sammanfatta i ett enda blogginlägg. Därför tänker jag skriva flera. Så om du vill veta alla detaljer från min resa får du hålla ett öga på bloggen de närmsta dagarna :).
Sent igår kväll kom jag och min 26 kg tunga väska (maxgränsen var 20 kg, men SAS har varit överseende, tur för mig :P) hem till Uppsala igen. Det var härligt att komma hem, krama om Maria och få gå och lägga mig i min egen säng. Men jag saknar Monte Gordo. Kroppen är i och för sig glad att äntligen få vila, men det är en omställning att komma hem och sitta ensam i lägenheten med snöyra utanför fönstret efter att konstant ha rört mig med härliga människor under solen i 7 dagar.

Jag har levt i en lycklig liten bubbla och nu anstränger jag mig för att den ska landa mjukt i stället för att spricka. Så jag lever kvar i endorfinruset en liten stund till, tittar på mina bilder och ler och tänker på alla nya erfarenheter och alla lärdomar som jag fått under veckan.

Jag har snittat 3 träningspass om dagen sju dagar i rad. Jag har utmanat kroppen och häpnat över vad den klarar av. Jag har träffat härliga, trevliga, intressanta människor, jag har lyssnat på föreläsningar, druckit espresso, ätit lunch på stranden, gått fram och tillbaka till Spanien, badat Jacuzzi, druckit Proviva, dansat på stranden, sprungit i bergen, sett blommande träd med apelsiner och citroner, ätit färsk nygrillad fisk, solat, fått ryggen knäckt och vaderna masserade, ätit glass (såklart) lärt mig nya saker om löpning, funktionell träning och mycket annat, förälskat mig i stavgång, skrattat, hoppat och haft det superbra!

Träning är livet! :D