Slottsbacken och jag

Så var det äntligen dags för mina långa backintervaller! Vädret bjöd på snöyra och isande kastvindar men jag cyklade ändå förväntansfull iväg mot det väntande skogspartiet mellan Akademiska sjukhuset och slottet (Här brukar förresten Petra springa Kenyanska slottsrundor, vilket jag drömmer om att orka med att delta på någon gång).
Jag hade tänkt att jag skulle springa mina intervaller i den långa, flacka backen längs med Akademiska, men när jag väl hade den framför mig tyckte jag att den verkade lite töntig och satsade på den betydligt brantare backen upp mot slottsbacken och Dag Hammarskölds väg i stället.

Hälften av den utvalda backen

Förväntansfull inför vad som komma skall

Efter knappt 2 km uppvärmning blev det 6 rundor upp och ner för backen under totalt 22 minuter. Jag tycker att det gick bra och jag orkade ungefär så mycket som jag hade förväntat mig. Det som frustrerade mig var att det var andningen som var den felande länken. Kroppen hade inga problem (nåja, lite syra var det i benen uppe på backkrönet) med stigningen men då och då var jag tvungen att stanna för att jag helt enkelt inte fick luft. Irriterande! Det ska det bli ändring på!

Efter uppvärmningen, fortfarande med luft i lungorna...

På vägen hem funderade jag på om jag, trots min mångåriga kampanj mot denna träningsform (varför ska man cykla inne när man kan cykla utomhus?) ändå ska prova på lite spinning framöver. Det måste ju vara bra konditionsträning och det sliter inte på knän och höfter lika mycket som löpintervaller. Tål att testas!

Nöjd premiärlångbacksintervallöpare :)

Nu är jag klar med den tunga träningen för den här veckan. Ett långpass återstår och det ska jag springa i Hemlingby på söndag. Det ska bli härligt! Men nu blir det två vilodagar, vilket också känns riktigt skönt. Jag har lite plugg att ta igen som fått lida lite av träningen och allt bloggande ;)