Andas ut och ladda om

På tåget hem från Stockholm läste jag i eftermiddags 'Den kompletta guiden till Marathonlöpning', som jag äntligen har införskaffat. Där hittade jag följande citat:

'Löpning är ett frågetecken som står där varenda dag.
Det frågar dig: Vill du vara mesig eller vill du vara stark?'

Jag vill vara stark. Idag ville jag springa Premiärmilen. Men kroppen ville inte. Kroppen är inte stark just nu. Jag är trött och känner mig krasslig. Så jag sprang inte Premiärmilen, vilket var jättetråkigt, men jag är ändå väldigt nöjd med att ha gjort ett sunt val och satt hälsan före prestationen.

Men det är frustrerande när jag VILL, VILL, VILL men inte har kroppen med mig! Det är mycket med vardagen nu i inledningen av en intensiv och spännande praktikperiod så det är klart att jag blir sliten. Men jag kan inte hjälpa att det känns trist. Jag vill hinna med och orka med allt! Och undrar i mitt stilla sinne hur sjutton löpande föräldrar får ihop det...

I morgon är det tidig uppstigning som gäller och början på 3 intensiva dagar på KS i Huddinge. Jag är lite bekymrad för den plötsliga omställningen i dygnsrytm men hoppas att min kropp är med på noterna och ställer om sig snabbt. Men då måste jag ju vara snäll mot den, låta den vila när tillfälle ges och vara smart när det gäller träning och träningsuppehåll...

Ett stort andetag så är jag redo för en ny vecka!